Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, det är goda nyheter; men, mr Keene, jag
hoppas, att, då ni känner kommendörkapten Delmar,
ni uppför er emot honom, som om ni icke visste
något om allt detta.
– Det skall jag visst, det kan du lita på, Cross,
och vad det angår att lämna tjänsten, så skulle jag
icke gjort det, om också kommendörkapten Delmar
medgivit det. Jag är engelsman, och tycker ej om
att vara under holländskt beskydd.
– Rätt så, sir! Det är ackurat som jag önskade.
Huru tiden flyger fram! Ni har ju varit till sjöss nära
tre år, mr Keene.
– Om en månad, Bob.
– Och ni har växt och blivit så lång, att de inte
längre lära behålla er kvar i chefens gigg, kan jag
väl gissa. Det blir ledsamt för mig.
– En svår seglare på styrbords bog! rapporterade
utkiken för-ut.
Min kikare låg på spelet; jag sprang efter den
och gick för-ut, att undersöka fartyget, ehuru min
tjänstgöring som signalkadett upphörde med
solnedgången.
– Vad är han för en, mr Keene? sade
vakthavande officeren.
– Jag tror, att det är en örlogsman; men det är
så mörkt, att jag icke riktigt kan urskilja honom.
– Ligger han häråt?
– Ja, sir, under märs- och bramsegel, tror jag.
Vakthavande officeren gick ned att rapportera
det till chefen, som ännu ej gått till kojs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
