Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Jag träffar på en bekant under en jaktutflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
32. JAG TRÄFFAR PÅ EN BEKANT UNDER EN
JAKTUTFLYKT.
Vagnen stannade, postiljonen hoppade av och
ringde på klockan. Inom en minut kommo tre
eller fyra betjänter, och jag fick på min fråga veta,
att fröken Delmar var hemma och tog emot.
– Överste Delmar, förmodar jag, sir? sade den
gamle hovmästaren.
– Nej, svarade jag, kapten Keene.
Hovmästaren såg länge och allvarsamt på mig,
därefter, liksom något fallit honom i minnet,
bockade han sig och gick förut.
– Kapten Keene, nådig fröken! sade han, under
det han införde mig i ett stort rum, vid vars övre
ända satt en vördnadsbjudande gammal lady, ivrigt
sysselsatt med sin knyppelnål; ett annat fruntimmer,
nästan lika gammal, satt på en lägre stol bredvid
henne.
Under det jag gick fram, gjorde den gamla
damen en böjning på huvudet för mig, men förblev
sittande och betraktade mig genom sina glasögon.
Hela hennes väsende framställde bilden av en
vacker ålderdom. Hennes hår, vitt som silver, var
benat i flätor, som nätt och jämnt tittade fram under
mössan. Hon var klädd i svart siden med ett
snövitt förkläde och halsduk, och hade ett utseende
av värdighet och bildning, som genast vid första
anblicken ingav vördnad. Under det jag tog den stol,
som erbjöds mig, gjorde den andra personen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
