Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Jag träffar på en bekant under en jaktutflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beck, utan att smutsas"; men det finnes ett moraliskt
beck – lågheten, oärligheten och kryperi för hovet,
med vilka, jag hoppas det, vårt ädla yrke aldrig skall
besmittas.
Jag antog en inbjudning att gå ombord på en av
jakterna, och seglade omkring flera dagar,
varunder jag hade mycket roligt och fann mig
smickrad av den artighet, som visades mig av den ädle
Commodoren med flera. En dag kom jag helt
oförmodat i sällskap med en gammal bekant. Ett litet
fartyg av omkring tio läster, tacklat som kutter, kom
en dag ned akter om Commodorens jakt; det var
mycket smult vatten, vinden ganska laber och därtill
mycket varm. En av sällskapet, som stod jämte mig
vid relingen, sade:
– Keene, se på den där skutan, som kommer
ned akter om oss; hon har en verklig kuriositet
ombord. Jakten tillhör en irländsk major O’Flinn,
såsom han kallar sig; varför O’t skall vara med,
känner jag icke; men han är en beskedlig karl och
knäveln så rolig; han står där akter ut; han har de
största polisonger, ni någonsin sett, men det är icke
om honom jag nu ville tala. Vänta litet; så snart
seglet icke mera skymmer, skall ni få se hans hustru.
Se, vilket block! Hon väger visst mer, än den
rhinoceros, som visades på Portdownmarknaden.
Under det fartyget närmade sig, fick jag se ett
jättelikt fruntimmer i en ljusblå sidenklädning, med
en stor ljusblå parasoll över sig; mössan hade hon
tagit av sig, förmodligen för värmens skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
