Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. På grunt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förebådade en storm. Vi arbetade oss ut, så fort
vi kunde, och klockan nio om aftonen voro vi fria
från sandbankarna och till sjöss; men vinden hade
ökat så hastigt, att vi voro nödsakade inskränka
oss till bottenrevade märssegel. I anseende till
sandbankarna i lä ver det nödvändigt att föra så mycket
segel, fartygen kunde bära, och vi pressade därför
hela natten slutligen endast under bottenrevat
stormärssegel och revad fock; men med den höga sjö,
som växt upp, kände vi, att vi svävade i yttersta fara.
Äntligen dagades det. Vår första tanke var att
se efter Dryad. En lång stund sågo vi oss förgäves
omkring; slutligen, då luften för ett ögonblick
klarnade upp, fingo vi syn på henne skymtande fram
i den disiga luften, mera lik ett spökskepp, än någon
skapelse av människohänder. Det var en mörkgrå
massa på en ljusare botten. Hennes stänger voro
gångna, och hon hävdes upp och ned i de svåra
sjöarna, utan att synas komma ur fläcken med sina
undersegel och stormsegel.
– Det är hon, sir, sade mr Wilson; fortfar
stormen, så farväl med henne.
– Om stormen fortfar, mr Wilson, svarade jag
med låg röst, kan ni lika säkert uppstämma vårt
sorgkväde; vi skola dock förtrösta på Försynen och
våra egna ansträngningar. Låt mana linan, mr
Hawkins.
– Skall ske sir, svarade vakthavande officeren;
huru mycket skola vi taga ut?
– Fyrtio famnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
