Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Första boken. Från Asien till Europa - 2. Tsarevnan Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BO
K. W-AXI8ZEW8KI
mer igen någon. De ropade blott högre: "Död åt
mördarna"! Chefen för deras prikaz (förvaltningsbyrå,
departement), den gamle Dolgorukij trädde fram på trappan för
att återställa ordningen. Genast klättrade några, som voro
djärfvare än de andra, upp föl* trappan, grepo tag i
gubben och slungade honom ned. Andra sträckte fram
sina pikar. Ljubo! ljubo! (det är bra), skrek massan.
Blodbadet var nu i gång; det räckte i tre dagar. Man fordrade,
att den ena efter den andra skulle utlämnas. Natalias och
Matvjejevs rådgifvare och fränder, familjen Narisjkins
medlemmar förföljdes inom palatsets område, uppspårades i
grannhusen och delade Dolgorukijs öde. Några marterades
långsamt, släpades af hästar ute på torget, piskades med
knutpiskan, brändes med glödgade tänger och styckades
slutligen med hillebarder. Natalia kämpade förtvifladt för
att icke behöfva utlämna sin älsklingsbroder Ivan.
Slutligen gaf han sig själf i streltsernas våld på den gamle
furst Odojevskijs böner och offrade sitt hufvud för att rädda
några, som de rasande streltserna" gingo in på att skona.
Efter att ha anammat nattvarden i en af Kremls kyrkor
framträdde han med en helgonbild, som han bar i händerna
som sitt sista värn. Man ryckte ifrån honom ikonen, och
han drunknade i det rasande haf af blod, som fortfor
att piska det gamla palatsets murar. Det sträckte sig
ännu längre, dess bränningar bröto sig öfverallt i staden
och omhvärfde enskilda och offentliga byggnader, uppspårande
under mord och rof fingerade medskyldiga i ett inbilladt
brott. Upprorsmännen stormade till och med arkiven, i
hvilket afseende en politisk afsikt tysktes leda dem,
nämligen önskan att åt deras excesser gifva en folkvänlig
prägel. Man tror nämligen, att de sökte undanrödja
dokumenten rörande lifegenskapen instiftande.
Och Sofia? Vissa historieskrifvare hafva försökt att
fritaga henne från allt ansvar. Detta står dock i strid med
uppenbara fakta. Aldrig har uttrycket Is fecit cui prodest
varit mera tillämpligt än här. Under dessa förskräckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
