Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Första boken. Från Asien till Europa - 2. Tsarevnan Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STO BE
37
tioner. Men hans öde har så velat, att han hölls fjärran
från den grekisk-latinsk-polska skolan, hvilken hittills varit
den rådande i Ryssland. Representanterna för denna skola
med Mjedvjedjev i spetsen tillhörde Sofias parti. Peters
lärare, Zotov, som också hörde dit, nödgades fly och blef
aldrig ersatt. Då barnet lämnades åt sig själf, och fick
välja andra läromästare efter egen smak, visade det en
instinktmässig böjelse för utländingar. På detta sätt
inhämtade Peter hvarjehanda kunskaper, ehuru endast ett
fatal, som rörde krigarens yrke. Han blef aldrig hängifven
detta. Därtill var hans sinne alltför praktiskt anlagdt,
så att säga alltför borgerligt. Redan tidigt anslog han
penningar till Orusjennaja palata, hofvets vapenförråd; men
denna det sjuttonde århundradets moskovitiska arsenal var
endast till namnet militärisk. Det var snarare ett slags
orientalisk basar. Peter lät hämta klockor därifrån,
hvilkas urverk han roade sig med att taga sönder, samt
trädgårdsredskap, hvilkas användning han lät beskrifva för sig.
Man har också velat öfverdrifva betydelsen af hans
barnsliga nyfikenhet. Men man bör tänka sig honom som ett
vanligt barn, ehuru ett barn med vaket förstånd. Om vi
så tänka oss honom fullständigt oberörd af en systematisk
uppfostrans vanliga slentrian, men på samma gång
fullkomligt fri att tillfredsställa sitt vaknande förstånds och
sin lifliga inbillningskrafts alla kraf, så förstå vi, att hans
instinktmässiga begär efter vetande måste rikta sig på en
mängd föremål. Peter var en airoåiåaxrop, för att begagna
ett uttryck som en diplomat i hans tjänst längre fram
använde i ett bref till Leibnitz 1). Däraf följer ingalunda,
att han var brådmogen, hvilket man kan se af hans
skrifhäften. Vid sexton års ålder skref han en dålig
handstil, stafvade jämmerligt och höll ännu på med
addition och subtraktion. Hans lärare, holländaren Franz
!) Baron Urbich. 16 nov. 1707, cit. hos Guerrier: Leibnitz in seinen
Beziehungen zu Busaland. Leipzig 1873, band II, sid. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
