Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Andra boken. I lära hos Västerlandet - 1. I fält. I krigets skola. Skapandet af en flotta. Azovs intagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN 8T0RE 71
man, skulle blifva amiral, att skeppet, på hvilket han skulle
hissa sin standert, skulle heta Elefanten och att detta skepp
skulle vara rikt förgylldt, hafva förträffliga holländska
matroser och en icke sämre kapten, nämligen Peter själf.
Den unga tsarens sista resa till Perejaslavl ägde rum
i maj 1693. Han fick ej återse sin sjö och sitt varf förr
än trettio år senare, år 1722, på väg till Persien.
Söt-vattensflottan, som gjort honom så mycket besvär och
skänkt så mycken glädje och som aldrig varit till någon
nytta, befann sig då i ett tillstånd af fullständigt förfall
med skrof och tackling ruttnade och otjänstbara. Han
blef då ond, ty det var ju reliker. Han gaf stränga order,
att de skulle vidmakthållas. Förspilld möda! Ar 1803
fanns kvar på platsen en enda båt, som låg i ett förfallet
lusthus. Nu finns det ej spår af Peters gamla hus. Allt
är försvunnet, till och med björkarna, i hvilkas skugga
timmermanslärlingen hvilade sig från sitt arbete.
Ar 1693 föreföllo honom till sist förhållandena för
små i Pletjejevo-Oziero, liksom fordom på Preobrasjenskojes
damm. Han aflockade sin moder ett medgifvande, som länge
förvägrats honom. Han fick fara till Archangel. Ändtligen
skulle han få se det riktiga hafvet! Han hade nödgats
afgifva ett löfte att ej begifva sig ut på hafvet, utan fröjda
sig med att se på fartygen från stranden. Man kan lätt
förstå, att han snart glömde detta löfte. Han var nära att
drunkna, då han på en skröplig jakt seglade ett i Amsterdam
inköpt fartyg till mötes. Det var ett krigsfartyg, men det
fanns ombord annat än kanoner, nämligen vackra möbler,
franska viner, apor och bologneserhundar. Då han satte
foten på däck, greps Peter af hänförelse. "Du skall få
kommandot", skref han till Lefort, "och jag skall vara simpel
soldat. "Och till borgmästaren Witsen, som inköpt fartyget,
skref han: uMin her, jag kan endast i detta bref skrifva
till er följande, nämligen att Johan Flamm (lotsen) har
framkommit välbehållen med fyrtiofyra kanoner och fyrtio
matroser. Hälsa de våra. Jag skall skrifva till dig ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
