Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Andra boken. I lära hos Västerlandet - 2. På resa. Tyskland och Holland. England. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
K. WAL18ZEW8KI
nåde på fartyget till nattens inbrott och beslöt först klockan
10 på aftonen att begagna sig af det logis man ställt i
ordning åt honom. Där fann han sig till mötes furstens
ceremonimästare Johan von Besser, en fulländad hofman
och till på köpet en lärd och poet.
— Hvem är det där? — frågade han sin omgifning.
Man sökte så godt man kunde för honom förklara
hvilka hans ämbetsåligganden voro.
— Det är bra; må han skaffa hit en flicka.
Jag erkänner, att ehuru anekdoten anförts af en
allvarlig och ingalunda illasinnad författare ’), den dock
förefaller misstänkt. Mängden af liknande drag, som
traditionen meddelar, lämnar dock intet tvifvel öfrigt om att
det allmänna intryck som de gifva har sin motsvarighet
i verkligheten. Det är klart, att den blifvande reformatorn
ännu endast var en ung vilde. Dagen därpå besökte han
kurfursten, samtalade med honom på dålig tyska och
drack mycket ungerskt vin, men vägrade att taga emot
hans återbesök. Han hade åter blifvit Peter Michailov.
Han" ändrade sedan mening och beredde sig att mottaga
honom på ett sätt, som han ansåg storartadt; han hade
till och med själf gjort i ordning ett fyrverkeri. I sista
ögonblicket skickade kurfursten återbud. De som framförde
denna dåliga nyhet, två framstående personer, grefve von
Kreyzen och domaren von Schlacken, fingo taga sig väl i akt.
Peter satt till bords med Lefort och en af sina dvärgar.
Lefort rökte pipa, och tsaren föreföll rusig och omfamnade
gång på gång sin gunstling ömt. Han inbjöd sändemännen
att slå sig ned vid hans sida, men plötsligen slog han näfven
i bordet och utropade: "Kurfursten är snäll, men hans
rådgifvare äro djäflar. Gehe! Gehe/" Han reste sig upp och
grep en af brandenburgarna i strupen och körde honom
på dörren: "Oehe! Gehe!"
’) Bergman, Peter der Grosse als Menscli und Regent. Riga 1823,
del 1, sid. 256.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
