Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 1. Medhjälpare, vänner och gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den store
237
Det var allt hvad han gjorde. Apraxin, som år 1706
efterträdde honom som storamiral, kunde tagas mera på
allvar, men för det mesta af sin öfverlägsenhet och sina
framgångar hade han norrmannen Cruys att tacka, hvilken
tjänstgjorde på marinbyråerna. Han var också därför
afundsjuk på sin underordnade rival och begagnade sig år 1713
med skamlig ifver af ett tillfälle, då han kunde göra sig
af med honom. Ett fartyg hade genom att en signal
missuppfattats gått förloradt, och ett krigsråd dömde under
storamiralens ordförandeskap främlingen till döden. Peter
förvandlade straffet till lifstids förvisning, men Cruys
återkom inom kort, ty då han var borta, gick allt på tok i
Amiralitetet.
Efter Golovin tillföll ledningen af Posolskoj Prikaz
jämte titeln kansler Gabriel Ivanovitj Golovkin, äfven han
en dekorativ nolla. Peter införde ett system, som Katarina
II utvecklade än vidare, att skilja titeln från ämbetet,
hvarigenom han lättare kunde tillfredsställa sin smak för
lågättade gunstlingar. Den ordinarie innehafvaren af en
ministerpost fick nöja sig med att representera, medan den
verkliga tjänsten sköttes af sådana som Ostermann och
Jagusjinskij. Gabriel Ivanovitj hade varit härskarens
lekkamrat under barndomen och längre fram en af hans
trognaste stallbröder under nöjen och utsväfningar. Hans
hederlighet höjde sig ej öfver den vanliga nivån. Han ansågs
mottaga ett underhåll af Mazeppa, och år 1714 förebrådde
honom Peter inför sittande senat för bedrägerier, som han
i samråd med Mensjikov tillåtit sig vid leveranser till
arméen1).
Den gamla aristokratien hade bättre än så att erbjuda
tsaren, åtminstone i intelligens. Tolstoj, som tillhörde denna,
föranledde tsaren att fälla följande befogade yttrande:
aDå man har att göra med honom, måste man bära en
sten i fickan för att krossa hans tänder, innan det är för
sent.u En annan gång sade han, smekande den fruktans-
1 Van Bie till Generalstaterna den 21 december 1714.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
