Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 1. Medhjälpare, vänner och gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 "
k, wamszewski
bref,, hvars innehåll verkligen tjänat som grundval vid
organisationen däraf, har länge ansetts vara af hans hand.
Detta är ingalunda bevisadt. Originalet, som finnes i
Moskvas arkiv, är ej skrifvet med hans stil, och hans andra
autentiska skrifter omnämna det ej. Tre andra dokument
i samma samling, som tillskrifvas honom, äro säkert ej af
honom. Han har likaledes, i trots af motsatta uppgifter,
ej haft att göra med organiserandet af
vetenskapsakademien i Petersburg, ty för detta ändamål vände sig Peter
till en annan tysk, Christian WoliF, som dock sade nej.
Denna medtäflare till Leibnitz fann klimatet i Petersburg
for hårdt och aflöningen som akademiens direktör för ringa.
Han förordade för öfrigt, att akademien skulle ersättas af
ett universitet. "Berlin har sin vetenskapsakademi", sade
han, "det fattas endast vetenskapsmän där."1) Han nöjde
sig med att i stället rekommendera hos tsaren några af
sina vänner: Bernouilli, Bülfinger och Martini, en utvald
samling af arbetsamma, om ej öfverlägsna män, som i hög
grad gagnat den ryska vetenskapen under dess första läroår.
Det var en inlaga af Fick, en obetydlig person, som
varit sekreterare hos hertigen af Luxemburg, hvilken tjänade
till grundval för den plan som Peter till slut godkände
för sin akademi. Leibnitz’ förslag voro alltför
vidtutsväf-vande för att kunna uppskattas af Peter och voro troligen
ej möjliga att genomföra under dåvarande förhållanden. I
själfva verket tillägnade sig Peter intet af Leibnitz’
projekt, ty de voro alltför storartade för honom. Upptagen
ända till 1716 af sin strid med Sverige, ägnade han endast
en förströdd uppmärksamhet åt alla hans förslag. Han nöjde
sig med en skenbar andlig frändskap och med att
underhålla en vetenskaplig korrespondens, som fördes med Bruces
tillhjälp. Han kände sig möjligen också afvogt stämd och
på sin vakt mot denna medarbetare, hvilkens tvetydiga
och föga värdiga uppträdande väckt hans misstankar.
Hofmännen och supplikanten dolde snillet för hans blickar.
’) Briefe von Christian Wolff, Petersburg, 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
