Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 2. Kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den 8t0ele
275
hvilka och huru många organ som afskurits; särskildt visade
han, att ryggraden var af huggen. Då han slutat, närmade
han sin mun till den dödas blånade läppar, som förr
af honom mottagit andra kyssar, släppte åter hufvudet,
gjorde korstecknet och gick sin väg.
Jag betviflar på det högsta, att Mensjikov ansåg
lämpligt att yrka på den olyckligas åtalande och dömande för
att bevaka sin beskyddarinna Katarinas intressen. Denna
rival var nämligen föga farlig. Katarina fick kort
därefter en allvarligare anledning till oro. Campredon skrifver
i en depesch af den 8 juni 1722. "Tsarinnan fruktar, att
om prinsessan föder en son, tsaren på furstens af Valakiet
böner förskjuter sin gemål för att äkta sin älskarinna".
Det var här frågan om Maria Kantemir.
Furst Dmitrij Kantemir, som varit Peters allierade under
det olyckliga fälttåget mot turkarna år 1711, hade förlorat
sin krona genom fördraget vid Prut. Han slog sig ned i
Petersburg, där han otåligt väntade på den godtgörelse
som man lofvat honom. Ganska länge föreföll det som om
han skulle kunna få en sådan med sin dotters tillhjälp. Vid
tiden för Peters afresa till det persiska fälttåget år 1722
hade denna kärleksintrig redan varat under flera år, och
Katarina tycktes hafva allt att frukta däraf. De båda
kvinnorna ledsagade tsaren, men Maria måste stanna i Astrachan,
ty hon väntade att blifva moder. Hennes anhängares
förhoppningar ökades därigenom så mycket mera. Efter den
lilla Peter Petrovitjs död (1719) hade Katarina icke någon
son, som Peter kunde göra till sin arfvinge. Om Maria
Kantemir skänkte honom en sådan, ansåg man allmänt, att
han vid sin återkomst från fälttåget icke skulle tveka att
göra sig af med sin andra gemål, liksom han gjort med
den första. Om man får tro Scherer, rustade sig Katarinas
vänner att besvärja faran. Då Peter återkom, fann han
sin mätress sängliggande efter ett missfall, som hotat
hennes lif. Katarina triumferade nu, och denna
kärleksroman, som varit nära att sätta hennes lycka på spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
