Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 2. Kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den store
283
genom gatorna, och därunder strödde de ut blommor och
sjöngo sånger.
Peter tänkte till och med på att göra detsamma med
sina bojarers döttrar som med deras söner, nämligen skicka
dem till utlandet för att fullborda deras uppfostran, men
han måste afstå därifrån på grund af föräldrarnas alltför
häftiga motstånd. Han sökte dock att skaffa dem
åtminstone någon uppfostran och föregick härvidlag med godt
exempel. Hans döttrar Anna och Elisabet hade en fransk
guvernant, och han var ofta närvarande vid deras
lektioner. Han såg till, att äfven de fingo en europeisk turnyr,
och fordrade, att deras kläder skulle göras efter parisiska
mönster. Då hans svägersta Praskovia klandrade dessa
nyheter, kallade han sitt hus "de dummas och enfaldigas
tillhåll". Han lyckades emellertid till sist att få henne på
sin sida. Tsar Ivans änka blef sålunda personifikationen af
en öfvergångsform i den ryska kvinnans historia. Hon
gaf sina döttrar franska lärare och läste själf för en tysk
sådan, men bibehöll jämte den ryska dräkten sina råa
instinkter. Hon slog sina hofdamer och för att få en af
sina tjänare att erkänna en mindre förseelse lät hon
begjuta hans hufvud med brännvin ur en butelj, som hon
alltid hade med sig i vagnen, hvarpå detta antändes.
Därefter slog hon den olycklige med sin käpp på de
ohyggliga brännsår som uppstått.
Peter hade alltför lång väg framför sig för att själf
kunna nå det mål han föresatt sig. Med sin naturliga
råhet och sitt sedefördärf var han ej den ledare som
behöfdes. Sedan han skapat salongerna och öppnat terems
stängda portar, uppträdde han själf alltför ofta med
knektfasoner. Man kunde länge se, att den ryska kvinnan
inforts i det ryska samfundslifvet vid en sådan mans
hand.
Den stora reformatorns lifsverk i sin helhet led af
samma brist, och detta förringar för visso dess förtjänst
och ära. Dock såg denna brutala cyniker i kvinnan något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
