Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 3. Katarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
K. WALISZEWSKI
så fort som möjligt återse den älskade kvinnan eller snarare
väninnan, följeslagarinnan, i hvilkens närhet han finner sig
väl. År 1708 skrifver han, att han längtar att råka
henne, ty det är tråkigt ntan hennes sällskap och det
finns ingen som sköter om hans linne. I sitt svar uttalar
hon den förmodan, att han blir illa kammad, då hon är
borta. Han svarar, att hon gissat rätt, samt tillägger, att
om hon blott komme, skulle man nog kunna leta reda på
en gammal kam, så skulle allt blifva bra igen. Under
tiden skickar han henne en hårlock. Liksom i forna dagar
åtfölja ofta presenter brefven, såsom till exempel en
klocka, inköpt i Dresden år 1711, äkta spetsar år 1717,
eller en räf och två par dufvor från Finska viken. I ett
bref från Kronstadt från år 1723 ber han om ursäkt, att
han ej skickar henne något, men han har inga
penningar. Då han var på genomresa i Antwerpen, skickade han
henne ett paket fullsatt med sigill och adresseradt till
hennes majestät tsarinnan Katarina Alexejevna. Då hon
öppnade det, fann hon däri endast en papperslapp med
följande ord: "den 1 april 1717". Katarina skickade
också småpresenter, såsom frukter och drycker, hvilket var
det vanligaste, eller en varm tröja. Ar 1719 afslutade
Peter ett af sina bref med den önskan, att denna sommar
skulle vara den sista som de skulle vara åtskilda. Kort
därefter skickade han henne en bukett med torkade
blommor jämte ett urklipp ur en tidning, som omtalade huru
gammalt ett äkta par blifvit, mannen hundra tjugusex och
hustrun hundra tjugufem år gammal. Då han år 1724 på
sommaren kom till Petersburg och ej fann Katarina där,
emedan hon var på ett af lustslotten, på Peterhof eller i
Reval, afsände han genast en jakt för att hämta henne
och skref till henne: "Då jag kom in i min våning, ville
jag genast springa min väg. Allt är så tomt utan dig."
Hon tycktes också lika bedröfvad, då han var borta.
I juli 1714 sände furstinnan Galitsin, som var hos henne
i Reval, följande betecknande biljett till tsaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
