Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
K. WALISZEWSKI
för att ursäkta denna flykt utan motstycke, förefaller mig
icke ett enda tillfyllestgörande. Att han var tvungen att
sammanträffa med konungen af Polen eller önskade
påskynda Repnins marsch, allt detta förefaller som ömkliga
svepskäl. Generalerna Langen och Hallart, som August
gifvit i uppdrag att följa härens rörelser i Livland,
förklara med bibehållet allvar i sina rapporter, att tsaren
måste resa till Moskva för att mottaga det turkiska
sändebudet, — som skulle anlända fyra månader senare.
Kejsarens envoyé Pleyer är trovärdigare, då han förklarar,
att tsaren lydde sina rådgifvares enträgna uppmaningar,
hvilka ansågo det alltför farligt för honom att stanna.
På tal om hans rådgifvare, vare sig de voro ministrar
eller generaler, generar sig Hallart själf ej för att förklara
på sitt opolerade soldatspråk, "att de hafva lika mycket
mod, som en groda har hår på magen." Den ryska
arméen var i detta ögonblick i hög grad demoraliserad,
ty den hade förlorat besinningen vid det motstånd den
rönt; den var illa utrustad, hade dåliga generaler, dåliga
kvarter och dålig kost. Karls ankomst väckte panik, och
Peters själfförtröstan tog intryck däraf. Detta kan tydligt
ses af de instruktioner han gaf prinsen af Croy. Han
uppmanade honom till tvenne saker: dels att vänta med
anfallet, till dess mera artilleriammunition hunnit anlända,
ty han led brist på sådan, dels att försöka taga staden
före konungens af Sverige ankomst.
Som fältherre var prins Charles Eugène de Croy
ingalunda en nybörjare. Han var erfaren och ansedd,
ty han hade i femton år tjänat i kejsarens arméer, hade
blifvit faltmarskalkslöjtnant under Karl af Lothringen och
år 1683 deltagit i Wiens befriande under Sobieskis befäl.
Men han hade nyligen anländt till det ryska lägret med
ett uppdrag från konungen af Polen. Han kände ej den
armé som ställts under hans befäl; han kände ej dess
chefer och talade ej deras språk. Att han åtagit sig
detta befäl, var hans enda fel, hvilket han fick försona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
