Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.414
K. WALISZEWSKI
märkte man, att man arbetat förgäfves, ty Cnyphausen
hade ingen fullmakt. Och tsaren fick resa tomhändt sina
färde.
Regenten hade dragit tsaren vid näsan; men de Tessé
var icke utan bekymmer för följderna, som senare skulle
uppstå på grund af dennes missräkning. Månne ej tsaren
efter dessa förödmjukelser skulle kasta sig i kejsarens armar
eller direkt underhandla med Sverige? Hvarför icke?
Preussen hade honom i sitt våld. Där hade han sitt enda
fotfäste i Tyskland. Och det var på tsarens enträgna upp-,
maningar som man följande månad sammanträdde i
Amsterdam för att återupptaga underhandlingarna. Regenten
var med därom, men som han var besluten att ej binda
sig på allvar, bytte han endast om taktik. Nu hade
Cnyphausen sin fullmakt, men Frankrike hade andra anspråk.
Då tsaren genom sin ifver drifvit det därhän, att man den
2 september hade i ordning ett nytt fördrag med offentliga
och hemliga artiklar, såsom det anstår en diplomatisk
urkund, på hvilken tre stormakter arbetat, hade man dock
endast blifvit ense om ett platoniskt önskningsmål. I de
offentliggjorda punkterna bekräftades konungens af
Frankrike medling vid fredsunderhandlingarna i Norden, dock
först sedan han blifvit fri från sina förbindelser med Sverige.
Genom de hemliga klausulerna ingicks ett försvarsförbund
på grundvalen af frederna i Baden och Utrecht, men
först efter nya underhandlingar skulle de olika
kontrahenternas inbördes förpliktelser bestämmas. Frankrike
förband sig visserligen att ej förnya sitt subsidiefördrag med
Sverige, sedan tiden för det gamla utlupit, men som denna
öfverenskommelse endast var muntlig och konungens ombud
lagt stor vikt på att den så skulle vara, ställde sig Peter
misstänksam gent emot deras löften, och det med rätta.
Med ett ord, intet hade blifvit uträttadt. De båda
länderna hade icke ens kommit i regelbunden förbindelse
med hvarandra. På båda hållen gjorde man ett olyckligt
val af personer, som skulle söka åstadkomma en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
