Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 3. På höjden af ära. I Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
417
förbindelse med Cellamare, förr än regenten anklagade
honom för att hafva förrådt hemligheten rörande de
underhandlingar hvari han deltagit. Man förklarade, att man
ej vidare ville hafva att göra med honom. Han
återkallades, men kunde ej resa. Liksom Verton kvarhölls han
af sina fordringsägare och, som han gjort af med hela
sin förmögenhet vid Laws spekulationer, befann han sig
snart i den yttersta nöd. Peter såg sig alltså inskränkt
till La Yies hjälp. Och den stackars konsularagenten
förtroenden rönte ett ganska kyligt mottagande i Versailles.
Man fordrade, att tsaren först slöt fred med Sverige. Tsaren
begärde ej bättre. Han fogade sig i att Campredon,
hvilken våren 1721 for som en skottspole mellan Stockholm
och Petersburg, uppträdde som medlare. Men när den
fintliga diplomaten bragt sitt uppdrag till ett lyckligt slut
genom att tillgripa de yttersta medel, genom att kyssa
tsarens hand och lofva hans ministrar guld, när freden i
Nystad väl var sluten, framkom Dubois, som öfvertagit
ledningen af den franska politiken, med en ny fordran:
innan Frankrike ginge längre, måste Ryssland antaga detta
land som medlare för att åstadkomma en försoning med
England. Detta var nu hufvudsaken för regenten och
hans minister. Tsaren ställde sig ej afvisande mot dettø
förslag; men han å sin sida hade ett annat ämne, som
han brann af lust att bringa på tal, man kan förstå hvilket.
Hans planer hade tagit en annan riktning. Dolgorukij,
som ersatt Schleinitz i Paris, hade hört omtalas, att
konungen var förlofvad med en spansk prinsessa. Man fick
finna sig häri, men Frankrike hade tillräckligt god råd
på prinsar för att en tsarevna där skulle kunna finna ett
passande parti. I november 1721 trodde den sluga Tolstoj
sig hafva funnit ett medel att bringa denna fråga på tal.
Med den oskyldigaste min i världen framlade han för
Campredon ett nummer af Hollands gazett, hvari omtalas,
att markis de Belle-Isle utnämnts till konungens
utomordentliga ambassadör i Petersburg med uppdrag att
an-Peter den store. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
