Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 1. Det nya systemet. Streltsernas undergång. Petersburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETEB DEN BTOKE
435
serna, såg sig sålunda dömd att försvinna. Redan nu
anförtroddes endast betydelselösa uppgifter åt dem. I de
stridsöfningar som föregingo tåget mot Azov fingo de
alltid spela de besegrades roll. Efter Azovs intagande
begåfvo sig leksaksregementena till Moskva, där de
intågade i triumf som segrare och mottogo hyllningar och
belöningar, under det att streltserna fingo stanna kvar i
den besegrade staden för att åter uppbygga dess
befästningar. De förödmjukades och misshandlades, innan de
tillintetgjordes. De gjorde motstånd. Då Peter i mars
1698 var i England, skickade de från Azov en deputation
till Moskva, som skulle frambära deras klagomål. Den
återkom utan att hafva fått upprättelse och med
uppseendeväckande nyheter. Peter hade med kropp och själ
öfverlämnat sig i främlingarnas våld, och hans syster
tsarevnan Sofia, som var instängd i Novodjevitjij Monastir
hade anropat sina forna anhängare om hjälp till tronens
och altarets försvar mot en revolutionär och gudlös
härskare. Bref från den förra regentinnan — man vet ej
om de voro äkta eller understuckna — spredos i
regementena. En kår af streltser på omkring två tusen
man afsändes * från Azov till Vjelikje-Luki för att skydda
den polska gränsen. Skilsmässan från kamraterna och
den långa marschen från den ena ändan af riket till den
andra retade upp dessa trupper. Under fredstid voro
streltserna vana att få stanna hemma hos sig. Denna
kår var den första som gjorde myteri och tågade mot
Moskva. General Sjein mötte dem den 17 juni med en
öfverlägsen styrka och artilleri vid Uppståndelsens kloster,
dödade några man, tillfångatog resten, hängde några
fångar, sedan de underkastats tortyr; och saken tycktes
vara bragt till slut.
Detta var dock icke fallet. Peter, som blifvit
underrättad om förhållandena, påskyndade sin hemresa och beslöt
genast att begagna sig af omständigheterna för att slå
ett afgörande slag. Alltifrån sin barndom hade han alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
