Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 4. Sociala reformer. Rangordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.498
K. WALISZEWSKI
honom till förtjänst, att han varit ett helt århundrade före
sin tid. Jag vore frestad att fördubbla tiden. Återfinna
vi ej nära nog i hans system den moderna kollektivismen.
Nu återstår att se till om denna grundsats, som återfinnes
redan i Ivan III:s lagstiftning, innebär ett framsteg.
Genom att på detta sätt klassificera och numrera sina
dvorjanjer fritager Peter dem för öfrigt ej från de
skyldigheter de böra och kunna hafva som innehafvare af
jord-ägendom. Han bringas till att tilldela dem en egendomlig
uppgift som ett slags intendenter öfver statens jordagods.
Denna åsyftar i grund och botten en ukaz af den 23 mars
1714, enligt hvilken all egendom skulle tillfalla en enda
arfvinge. Denna anordning kallas jedinanasledje, hvilken
med orätt jämförts med rätten till fideikommiss i andra land.
Innan Peter satte i gång denna reform, studerade han de
förebilder i främmande lagar som kunde tillämpas i hans
land. Men sedan han öfverlämnat åt Bruce att samla ett
helt bibliotek af arbeten, som handlade om arfslagarna i
England, Frankrike och Venedig, återvände han till de
rättsgrundsatser som han hade närmare till hands i det
egna landets lagar och rättssedvänjor. Han har helt enkelt
i sin ukaz sammanfört de två arter af egendomar som
funnos förut, nämligen votsjini (arfgods) och pomjestje
(förläning), samt fastslagit de grundsatser enligt hvilka de
öfverflyttades från en hand till en annan. Sålunda påbjöd han,
att en skulle ärfva, samtidigt med att frihet att genom
testamente afgöra, hvem denne ende skulle vara, var medgifven.
Dvofjaninen kunde blott lämna sin jord åt ett enda af sina
barn, men han kunde bestämma sig för hvilket af dessa
han ville. Detta är ej i öfverensstämmelse med principerna
för fideikommissen, utan det är autokratiens princip införd
äfven inom familjen. Peter var säkerligen bekymrad öfver
att hans adelsmän blefvo allt fattigare, och han hoppades
kunna hindra detta genom att förbjuda, att förmögenheterna
finge styckas. Han gjorde detta af hänsyn till sitt
personliga intresse, det vill säga af hänsyn till statens. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
