Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 8. Oppositionen. Tsjarevitj Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
K. WALI8ZEW8KI
sig flyktingen. Man beslöt då att förflytta honom till
Neapel, som det kejserliga huset erhållit vid freden i Utrecht.
Man uppmanade honom att göra sig af med sina ryska
tjänare, hvilka komprometterade honom genom sin ständiga
dryckenskap. Han envisades att få behålla en page, och
man tillät honom det af skäl, som grefve Schönborn änger
i ett bref till prins Eugene af Savoyen: han hade till
sist erkänt, att den lilla pågen var en kvinna och hans
älskarinna.
Såsom man kan förstå, var pågen Euphrosyne. Det
finnes olika uppgifter om hennes härkomst. Hon säges
hafva varit en finsk bondflicka eller en af Vjaziemskijs
lifegna eller ock, såsom Katarina, en segrande generals
krigsbyte. Hon var, enligt Rumiantsovs uppgifter, stor
och grof och hade tjocka läppar; småväxt, enligt
Vjesselov-skijs; i alla händelser var hon en bondflicka och mycket
simpel. Huru hade hon lyckats få en så ödesdiger makt
öfver Alexejs hjärta? Detta förblir en evig hemlighet. Den
olyckliga prinsen tyckes hafva ärft efter sin fader, icke
dennes intelligens och viljestyrka, men hans råa sinnlighet,
förbunden med en tillgjord sentimentalitet, som framträdde
vid alla hans kärleksförhållanden. I Neapel skulle
Euphro-synes inflytande blifva bestämmande för Alexejs öde.
Rumiantsov följde honom först dit, hvarefter han begaf
sig till Wien, där han tillsammans med Tolstoj officiellt
hos kejsaren anhöll om Alexejs utlämnande. Detta var en
allvarsam sak. Tsaren föreföll besluten att gå till det
yttersta. Som han hade en armé stående i Polen, tycktes
han vara i stånd till att göra verklighet af de hotelser
som framskymtade under hans agenters högdragna tal.
Schlesien befann sig inom räckhåll för honom och till och
med Böhmen, där han säkert skulle röna ett gynnsamt
mottagande af landets slaviska befolkning. Karl VI sökte
ännu att draga ut på tiden. Han skref till konung Georg
af England för att intressera honom för den förföljda
far-stens sak och ville invänta slutet på det pågående falt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
