Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 9. Peter den stores testamente. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Peter den Stores testamente. — Afslutning.
I. Peters död. — II. Det understuckna och det verkliga
testamentet. — III. Allmän öfversikt.
I.
Äfven om Peter kunde sätta sig öfver eftervärldens
dorn, utkräfde dock ödet hastigt nog hämnd för Alexejs
räkning. Jag tror icke, att, då Peter invigde sin äldste
son åt döden, det var för sitt lands framtida lycka och
sitt verks framgång som han offrade sitt eget kött och
blod. Han visade sedermera en allt för stor likgiltighet
i dessa afseenden, och jag har redan angifvit skälen
därtill (se sid. 190). Detta berodde på hans storartade, men
begränsade uppfattning af förhållandena och isynnerhet på
hans själf kärlek, som beröfvade honom möjligheten att
intressera sig för eller ens förstå hvad som låg utom honom
själf eller skulle komma efter honom. Men nu, när han
fått en tronarfvinge efter sin egen smak, borde han
naturligtvis känna tillfredsställelse. Nu kunde han begagna sig
af hvarje ledighet, som kriget gaf honom, för att utbilda
sin älsklingssons kropp och själ så som han ville. Han
älskade ömt denna son. Den 16 april 1719, mindre än
ett år efter den andras död, klappade ödet på hans dörr.
Den lilla Peter Petrovitj, Katarinas son, rycktes bort efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
