Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 9. Peter den stores testamente. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
613
bildningsarbete måste öka afståndet mellan samhällets högre
och lägre lager, i det de förra ensamt tillägnade sig
västerlandets seder, under det att de sistnämnda förblefvo
oberörda af dem; och slutligen medger jag, att i politiskt af*
seende det plötsliga införandet af främmande former icke
tillät den på detta sätt påtvingade organisationen att komma
i harmoni med landets naturliga tendenser. Allt detta
medger jag och mycket mera. Jag erkänner med Custine,
att det icke varit en mycket lysande seger att förvandla
"opudrade människor till djur betäckta med mjöl", eller
"björnar till apor" *), Jag erkänner med Levesque, att
det var en olycklig idé att vilja låta industriellt,
kommersiellt och intellektuellt framåtskridande gå hand i hand med
en mer än förr betungande lifegenskap. "Man kryper till
kunskap", har Joseph de Maistre sagt, "man flyger ej dit."
Allt detta erkänner jag. "Numa", anmärker de Maistre
vidare, "tänkte aldrig på att af klippa romarnas togaoch
att förbättra ett folk genom att brista i aktning mot
detsamma är en motsägelse och det största misstag. Jag är
med om detta. Själfva Kostomarov, som dock är så
hänförd af Peter, erkänner, att de medel som nationalhjälten
användt för att genomdrifva sina reformer, såsom knuten,
yxan och bortslitandet af näsborrarna, voro ej de
lyckligast valda för att i undersåtarnas sinnen och hjärtan
väcka till lif de idéer och känslor som hans verk behöfde för
att vinna fotfäste i Ryssland, nämligen medborgerligt mod,
hedersbegrepp och pliktkänsla. Och jag håller med
Kostomarov mot Peter.
Men ligger ej i alla dessa påståenden blott det, att
tatarerna ej bort inkräkta Ryssland i det trettonde
århundradet, utan bort lämna det frihet att under de följande
århundradena utveckla sig till civilisation efter sin egen
natur?
Hvad beträffar de "frön till inhemsk odling", hvilka
Peter, enligt sina vedersakares påstående, förbisett eller till
>) Custine, La Russie, Paris 1843, del III, sid. 382.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
