Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atmosfär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordens gälla och färgstarka anslag gör sig mest
iögonenfallande på vintem, då vi ofta kunna konstatera
italienska sensationer. Vintern i norden är måleriets ljusa
period, sommaren dess mörka.
Den uppburne författaren har en gång varit målare —
jag skall aldrig upphöra att betrakta det som en av
mitt livs största utmärkelser att ha fått ställa mina
blygsamma kunskaper till hans tjänst vid en lektion — den
första och sista. Han brottades då med den vanskliga
uppgiften »två romerska gatpojkar
bombardera varann med apelsiner». Vanskligheten låg
däri att den ene bombarderandes apelsin var beskuggad
men skulle synas lika mogen och saftig som rivalens i
tavlans solsida.
Författare, även färgbegåvade, se dock sakerna något
annorlunda än ex-professoartister. Framför mig ligger
en sida uppslagen i »Nordiskt och klassiskt» där
Vilhelm Ekelund säger: »En kall, klar, stormande höstkväll
vid ett nordiskt hav — full av sprakande svart och
guld — tror man måhända att sådana färger, och skönare
givas ej, icke kunna skrivas? De gå att skriva och
— på svenska.»
Jag vill hoppas att Vilhelm Ekelund har rätt häri.
Dock, ord äro ett, färgtuber ett annat. Ord äro liknelser
som vi inte kontrollera genom synsinnets iakttagelser.
Helt annat med målarens medel som vända sig till
samma adress som naturens färgspel. När man inför
ett mera sällsamt färgspektakel i naturen får höra: om
man såge detta på en tavla skulle man inte tro det
vara sant — hur skall målaren lösa uppgiften när naturen
själv har det besvärligt. Översätta? Ljuga? Dikta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
