- Project Runeberg -  En målares resa /
147

(1922) [MARC] Author: Georg Pauli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Episoder — konst och annat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jämte dessa tre huvudpersoner bestod truppen av
»folk», kvinnor, i mogen ålder — gummor dock mest —
och så en hel hop trasiga småbarn, pojkar och flickor.
Regissören hade haft en tacksam miljö för
åstadkommandet av livliga och pittoreska grupperingar; scenen
var i stora gatan med trappor upp till en plats framför
en målerisk kyrkfasad.

Pjäsen spelades för gratispublik, parkettens ståplatser
alldeles inpå de agerande; några enstaka sittplatser funnos
dock: utanför barberarens sutto väntande kunder och även
framför andra butiker hade sådana beretts. De övre
raderna tämligen väl besatta; så såg jag i ett av
oxögonen de blonda lockarna av en ung och glad svensk
författarinna, Ulla B., och i det andra, mittemot, Rosario,
en förföriskt tjusande guide.

Den gasterande divan framförde rollen på rätt god
italienska, dock med stark brytning av bergensiska.

När jag anlände hade spektaklet — ett proverb —
redan varat en god stund; men då intrigen var skäligen
enkel och klar, förstod jag genast sammanhanget.
Norskan hade mött åsnedrivaren med hans ök, upptäckt en
sårnad under nosgrimman på det senare, hejdat paret,
avslöjat misshandeln och framdragit sin näsduk, varmed
hon åstadkommit ett slags förband, som skulle mildra
smärtorna, då grimman skavde mot såret.

Hon lade just sista hand vid bandaget, då jag anlände
och intog min plats i närmsta grannskap av själva scenen,
och jag fick således åhöra hela hennes långa monolog,
full av harm och indignation över att ett folk med så stolta
anor i mänsklighetens historia, både gamla världens och
nya — hon späckade sitt föredrag med illustra namn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pgresa/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free