- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
30

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

studietid. Stor är ju inte summan, men med
blygsamma anspråk kan ni ta er fram med den, särdeles
om ni genom privatundervisning kan förskaffa er
några biinkomster.»

»Hur skall jag kunna tacka er, herr baron,» sade
Gottfrid, djupt rörd.

»Därigenom, min unge vän,» svarade baronen
allvarligt, »att ni blir en duktig karl och Herrans
tjänare. Nu i afskedsstunden vill jag ej heller
fördölja för er mina framtidsplaner. När ni fullbordat
edra studier och blifvit, hvad jag hoppas, en dugande
man och en allvarlig, troende Guds tjänare, ej någon
af dessa moderna humanitetsapostlarne, då finner ni en
tillflykt i mitt hus — ni får bli lärare för mina båda
yngsta barn. Och längre fram — ni vet nog,
Gottfrid, att jag umgås med planen att byggaren liten
kyrka på mitt järnbruk. Ni skall bli den förste
prästen i denna kyrka, ni skall lära de ofta förvildade
och svårstyrda människorna, mina arbetare i
masugnarne och kolgrufvorna, Guds sanna ord, tydnad^
nykterhet, gudsfruktan och blygsamhet. Därför fordras,
att ni själf förvärfvar och bevarar den riktiga, djupa
tron på Gud och vår religions heliga sanningar, och
jag hoppas, att ni befinner er på rätta vägen till detta
mål. — Och res nu med Guds hjälp; om tre år ses
vi åter — som jag hoppas, för att inte mera skiljas.»

Han räckte Gottfrid handen, som denne full af
tacksamhet förde till sina läppar. Därpå afiägsnade
han sig, utan att på nytt söka upp sällskapet.

Sänkt i tankar, vandrade han den dystra
skogsvägen till Invaliden. Häftiga känslostämningar jagade
genom hans hjärta och sinne. Hopp, tacksamhet, en
brännande trängtan efter lifvets lycka, glans och
solljus, innerlig fromhet, en fast förlitan på den allgode,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free