Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
resten frågar Jag inte efter, och han behöfver inte
heller bekymra sig om mig.»
»Men han är i alla fall en god hiisbonde mot
sina arbetare.»
»En god husbonde?] Liksom om vi vore hans
slafvar! — Ja, hans löntagare äro vi — det må den
onde veta!»
Med dånande näfve slog lian i bordet, så att
glasen hoppade.
»Nå, nå,» lugnade värden. »Så farligt är det
väl ändå inte. Bor ni ännu kvar i Ödemarken?»
»Ja.»
»Hos Anna Folatowska?»
»Ja — men hvad angår det er?»
»Ah, inte det minsta — inte alls — Liska har
blifvit en vacker flicka.»
»Tig ni med er Liska!?
»Så, bevars — hon är ju i staden nu för att
söka sig en tjänst.»
»Det vet jag. Lämna mig nu i fred med ert
sladder — där komma flere gäster.»
Öfver gården till värdshuset nalkades ett
underligt sällskap, förkrympta, lama, enarmade, linkande
figurer med förvridna, grinande ansikten.
»Ah, det är de gamla stollarne från Invaliden,»
utropade värden ej alltför angenämt öfverraskad. »De
måste naturligtvis alltid vara med, där någonting
vankas. Alltid faller någon smula äfven åt dem.»
»Det kan ni unna de arma kräken.»
»Jag unnar dem gärna.. .»
Dörren öppnades, och August Knille, Kristian
Nöldeke, Vilhelm Poppe och Konrad Hedderich trädde
— eller rättare linkade in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
