Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Dröjande stannade majoren och vände sig sökande
om. »Hvar är pastor Neumann,» frågade han
kyrkvaktaren.
»Herr pastorn är väl ännu med kandidaten i
sakristian, herr baron. Skall jag ropa honom?»
»Nej, låt dem vara. Säg åt herrarne, att vi vänta
dem på värdshuset.»
»Skall ske, herr baron.»
Det förnäma sällskapet begaf sig tigande till det
närbelägna värdshuset. Alla tycktes gripna af en viss
upprörd stämning; endast några enstaka hviskande
frågor och svar, annars en djup rörelses allvarsamma
tystnad.
»Hvad tyckte du om vår unge kandidats
predikan?» frågade baronen sin maka.
»Rätt bra,» svarade hon. »Den syntes mig bara
något för allvarsam och sträng.»
»Det är just det, som har behagat mig så
mycket. Jag har helt visst ej bedragit mig på Gottfrid,
han har blifvit, hvad jag önskade: en allvarsam, sträng
kyrkans tjänare och kristen. Jag kan utan några
betänkligheter anförtro honom församligen här.»
Hilma blickade tankfullt framför sig med de stora,
djupblå ögonen. Hennes hjärta var så fullt och
be-klämdt, hon kunde icke säga, hvad som tryckte henne,
men som med centnertyngd hvilade en ängslande
känsla på hennes bröst.
I den lilla kyrkans sakristia knäböjde Gottfrid
Hilgers framför en Kristusbild i stilla bön. Pastor
Neumann steg leende fram till honom, lade handen
på hans skuldra och sade: »Se så, låt det nu vara
nog, min unge vän. Den käre Guden ser icke till
en lång bön, utan’till en uppriktig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
