Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gaf dig allt det där och åt hvilken du sålde din
ära, din själ, din kropp, han ledsnade snart på dig,
ty du var inte jämbördig med honom, du förstod inte
skicka dig fint och bildadt, du var bara en simpel
flicka af folket, som ingenting hade utom din
fägring — han öfvergaf dig — han stötte dig tillbaka,
och du blef, hvad du blifvit — förskjuten, en utstött,
en — gatslinkal»
Ett hjärteskärande skri undslapp den stackars
flickans läppar; hon grep förtviflad med händerna i
luften, som för att söka ett stöd, så föll hon, med
ansiktet ned emot golf vet, maktlös, viljelös att åter
resa sig, under det hennes kropp skakades af
krampaktiga ryckningar.
»Ni är för hård, ni är grym,» sade Gottfrid
uppbragt, där han lutade sig ned öfver Liska.
»Rör henne inte, herr kandidat,» hånade
Henrik Petermann. »En förnäm ung präst som ni
besudlar sig, om han rör vid en sådan synderska. Låt
ni mig resa upp flickan, mina händer äro inte så
rena och hvita som edra...»
»Edert hån och edert hot förskräcka mig ej mer,
Henrik Petermann. Blif, där ni är, jag skall bädda
den olyckliga på sängen.»
Han lyfte upp den sanslösa och lade henne på
bädden. Så sade han: »Nu går ni och försöker finna
en läkare. Den stackars flickans tillstånd synes mig
betänkligt.»
»Hvad skulle en läkare tjäna till? Antingen kry ar
hon till sig af sig själf eller dör hon — det senare
vore det bästa för henne.»
»Gå nu bara,» ropade Gottfrid, hotfullt och
befallande. »Så berättigad er harm kan vara, blir den
Portvuktar sonen. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
