Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
är den svåraste anklagelse mot honom! — men kom
nu! Ni har rätt, det är bäst, att ni inte återser
Henrik Petermann, Jag skall skrifva till honom, att jag
drar försorg om er . . . kom, kom! Ordna er dräkt —
jag skrifver under tiden några rader till Henrik.»
Han ref ett blad papper ur sin j^lånbok och
underrättade Petermann, att han hade tagit Liska med
sig för att föra henne till en asyl. Han behöfde ej
oroa sig för Liskas öde. Så lade han skrifvelsen på
bordet, så att den genast måste falla i ögonen på den
kommande, och vände sig till Liska:
»Är ni färdig?»
»Ja, herr pastor,» svarade hon.
»Så kom då.»
Han trädde ut med henne i don stormiga
vinternatten. Gaslyktornas lågor fladdrade ostadigt i blåsten,
som ruskade och skramlade i fönsterluckor och
takpannor. Iskalla regnskurar öste ned öfver gatorna.
Några mörka gestalter, gatnymfer och nattsvärmare,
smögo fram efter husväggarne, stannade och sågo med
försmädliga skratt efter det sällsamma paret, som
hastigt försvann i den regniga, stormiga, kalla
decembernatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
