- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
123

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

snabbt, som den blifvit till. Jesus Kristus vill göra
människorna lyckliga i själ och hjärta, han vill lyfta
oss upp öfver den jordiska tillvarons elände, han vill
bringa oss till en högre ställning än att vara
beroende för vår lycka af mat och dryck, af präktiga
kläder och bekväma bostäder. Den hedniska forntidens
sträfvanden voro också riktade på denna yttre lycka;
den gamla världen gick under, då den lära om en
högre lycka, som Jesus Kristus förkunnade oss, grep
och upplyste människornas hjärtan. Mina vänner,
betänken detta, om åter engång de nya lärornas
apostlar nalkas er för att bjuda er en ytlig lycka, för att
i edra hjärtan väcka åtrå efter rikedom och vällefnad,
hvilken åtrå endast förtär människohjärtats sanna,
innerliga lycka. Och nu, låt oss bedja den bön, som
Jesus Kristus själf lärt oss: Fader vår, som är i
him-melen — helgadt varde ditt namn — tillkomme ditt
rike — ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på
jorden — vårt dagliga bröd gif oss i dag — och
förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss
skyldige äro — och inled oss icke i frestelse, utan
fräls oss ifrån ondo, ty riket är ditt och makten och
härligheten i evighet. — Amen. — — —»

I andaktsfull tystnad bidade mängden, medan
Gottfrid uttalade bönens ord med innerligt eftertryck.

Hilma hade knäppt händerna, och hennes läppar
rörde sig bäfvande, under det hennes ögon fylldes af
tårar. Baronen stod på det häftigaste upprörd; det
jäste våldsamt inom honom, han förmådde ej komma
till klarhet med sig själf, han visste ej, om han borde
sträcka sina händer mot den unge prästen där framme
till hjärtlig försoning, eller om han vredgad skulle
träda fram bland sina arbetare, som med nästan
tillbedjande blickar hängde vid Gottfrids förklarade an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free