- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
127

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

rörelse mot massan, »hvilka frukter ert handlingssätt
framkallar. Mina arbetare, för hvilkas kroppsliga och
andliga behof jag dragit försorg och än vidare skall
draga försorg, mina arbetare, som förr med vördnad
sågo upp till mig, de hota mig nu, de skola en dag
slå ned mig, liksom den där ligan af upprorsmakare
i Berlin försökte det, till hvilka ni, herr kandidat,
äfven då slöt er. Jag föraktar edra hotelser, karlar,»
ropade han högt. »Och er, herr kandidat, förbjuder
jag att tala till mitt folk. Jag förbjuder er att sprida
upprorsanda bland mina arbetare, och jag skall gå i
författning om, att edra förmän inom kyrkan förflytta
er från denna ort ...»

»Det skall ni inte göra, herr baron!» ropade en
hög, barsk stämma ur hopen, »eller vi lämna vårt
arbete hos er och följa med herr Hilgers!»

»Kallar ni detta uppfostran till lydnad, till
tålamod, till saktmod, herr kandidat?» frågade baronen
hånfullt.

Gottfrid vände sig mot mängden och lyfte
bedjande armarne. »TjUgnen er, vänner,» sade han. »Herr
baron har endast missförstått oss. Bort med alla
hotelser, de äro er inte värdiga. Gån, skingren eder,
lämnen mig allena att tala med herr baron; jag ber
er, förblin lugna och gån.» t

»Ni får inte lämna oss, herr Hilgers,» ljöd åter
samma grofva stämma som nyss.

»Jag lämnar er ej. Det lofvar jag er. Men
upp-fyllen min bön och gå nu er väg — stilla och lugnt,
såsom det anstår er.»

Mängden trängdes omkring Gottfrid; kvinnorna
och barnen kysste hans händer, hans rock; männen
skakade hans hand, så aflägsnade de sig, tyst och
lugnt, och voro inom några minuter försvunna i sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free