Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
sin smala, hvita, hand och sade med en stämma, som
darrade af glädje och djup rörelse:
»Jag har redan länge önskat att hälsa på er här,
Gottfrid! Nu har jag ändtligen kommit mig för.
Banna mig, för att jag ända hittills varit för svag,
för feg att taga denna väg.»
»Men, nådig fröken ...»
»Hvarför kallar ni mig inte längre Hilma
liksom förr?»
»Hvarmed har jag förtjänat er godhet? — Jag
tackar er af allt mitt hjärta ...»
»Tacka mig inte. Det är jag, som bör tacka er.
Emellertid, Gottfrid, har jag kommit hit för affärer,
hälft om hälft på min fars uppdrag. I hvarje fall
har han inte lagt något hinder i vägen för min
ut-flykt.»
»Vill ni inte förklara er närmare, fröken Hilma?
Och vill ni inte ta plats?»
»Ännu har jag en liten stund på mig, men sedan
måste jag ge mig på hemvägen, för att vara hemma
före kvällen.»
»Åh, er vagn för er på en halftimme till slottet!»
»Jag har inte kommit med vagn, jag har gått
till fots.»
»Till fots?»
> Ja, öfver Invaliden, där jag besökte edra
föräldrar, och öfver Invalidberget.»
»Då måste ni vara trött, hungrig och törstig . . .
Liska, hämta några förfriskningar åt nådig fröken. . .»
»Nej tack, Gottfrid. Liska Jiar redan gifvit mig
ett glas mjölk, det är nog. Men nu till våra affärer.
Vet ni af, Gottfrid, att ni är en folkuppviglare?»
»Man vill kanske utmåla mig som en sådan,»
svarade den unge prästen leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
