Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Positivismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enesidemus, Agrippa och empirikern Sextus (i första och
andra århundradet efter Kristus) förkunnade, nemligen
att fenomenen ensamt hafva någon betydelse för
vetenskapen, en påfallande likhet med positivismens läror.
Desse sökte undertrycka medvetandet af det öfversinliga,
hvilket Aristoteles erkänt, och den omedelbara
förnuftsåskådningen, som Plato hyllat. Men det var
isynnerhet den materialistiska filosofien, sådan den i Frankrike,
dit den öfverförts från England, utvecklades och antog
sin råaste och gröfsta form i La Mettries »L’Homme
Machine» (människan en maskin) och Holbachs »Système
de la Nature» (i hvilket materialism, fatalismen och
ateismen öppet förkunnas), som beredde jordmånen för
Comtes läror.
Den ledande grundsatsen i den »Positiva filosofien»
är det så ofta förekommande påståendet, att sinnena
(de materiela organen) äro den enda källan till all vår
kunskap, hvadan slutas, att det finnes intet utom materia
(icke ens »kraft», hvilket andra materialister medgifva).
Det fins ingen »själ» eller »tanke» utom materien
ingenting sådant som vi kalla verkande orsak lika litet som
något ändamål i naturen; ingen Gud; intet lif
(åtminstone medvetet) efter detta. Icke blott teologien utan
äfven filosofien bannlyses från vetenskapens område.
Vetenskapen sysselsätter sig endast med iakttagande af »fakta»
och att ur dem lära känna de lagar, som bestämma dem.
Dessa »lagar» äro likväl inga krafter, som verka efter
ett bestämdt gifvet sätt och i en viss ordning, utan de
utgöra endast en »viss ordning, i hvilken händelserna
och företeelserna följa på hvarandra.» Denna
ordningsföljd i tid och rum är icke blott likformig, utan äfven
nödvändig. Hvad vi ha att göra, är blott att förvissa
oss om, hvad den är. Det enda sätt, på hvilket detta
sker, är genom iakttagelse. Denna är mycket lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
