Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Positivismens praktiska följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den deri framstälda gudsdyrkan är sammanfattningen
af mänskligheten. Hvarje stor man har två
tillvarelseformer, den ena medveten före döden, den andre
omedveten efter döden, uti människornas hjertan och förstånd.
Positivismens gud är alltså sammanfattningen af store
mäns åminnelse. »Utan tvifvel», säger Huxley,
»försvann ’Dieu’ (Gud), men ’Nouvau Grand-Etre Supréme’
(det nya stora högsta väsendet), en jättelik fetich, utgick
spillerny från herr Comtes händer, hvilken skulle öfvertaga
väldet. ’Roi’ (kungen) hördes ej heller något mera till;
men i hans ställe fann jag en omständligt detaljerad
samhällsordning, som, om den någonsin förverkligades,
skulle utöfva en mera despotisk myndighet än
någonsin någon turkisk sultans. Angående ’mänsklighetens
systematiska kult’ kunde jag ej finna någon ringaste
skillnad mellan densamma och påfvedömet med herr
Comte i S:t Petri stol och de flesta af helgonens namn
förändrade.»[1]
Det gifves, enligt denna filosofi, tvenne former af
gudsdyrkan, den ena enskild och den andra offentlig.
Den förras föremål är kvinnan, emedan hon är den
fullkomligaste totalbilden af mänskligheten. »Såsom moder
väcker hon vördnad; såsom hustru tillgifvenhet och
såsom dotter godhet.» Här är således mariadyrkan
återförd till sitt rena hedniska ursprung. Mänskligheten eller
store mäns minne åter utgör föremålet för den offentliga
gudsdyrkan. Den nya ’religionen’ har tio sakrament, en
egendomlig arkitektur och ett vidt utgrenadt prestvälde
under en med absolut magt beklädd öfversteprests
ledning.
Såsom vi redan antydt, förkunnar denna lära äfven
ett slags »odödlighet», nämligen i de efterlefvandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
