Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till N**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du i din enslighet satt länge med Homer,
vi väntade, vi efterblifna.
I glans från bergets höjd du ändtligt trädde ner
med lagens taflor färdigskrifna.
Bland tälten fann du oss, en tanklös, lustig slägt,
i sus och dus, ett folk förvildadt,
ursinnigt skrålande och dansande helt fräckt
kring gudar, dem vi själfve bildat.
Oss plågade det ljus, som kring din tinning sken;
och du, af sorg och vrede slagen,
förbannade vår flock, den galna, färdig re’n
att krossa taflorna med lagen.
Nej! Du var ej så barsk. Du gärna från din höjd
steg ned bland dalens skuggor blyga.
Du älskar åskans dån, men sitter också nöjd,
der bin bland röda rosor flyga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
