- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
7

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gudinnan beträffar, som du likaledes har anförtrott mig åt, så har jag hennes
skydd att tacka för de plågor, som jag har i högra foten. För övrigt är det en
god gudinna. Jag antar, att du likaledes förr eller senare kommer att bära
vita duvor till hennes altare.

— Du har rätt, sade Vinicius. Parthernas pilar ha inte träffat mig, men
i stället Amors.... helt oförmodat, några stadier utanför stadsporten.

— Vid kariternas vita knän! Det måste du berätta mig! ropade Petronius.

— Jag kommer just för att be dig om ett råd, svarade Marcus.

Men i detta ögonblick inträdde badarna och började bearbeta Petronius på
nytt. Men Marcus tog av sig sin tunika och lade sig i ett kar med ljumt
vatten, ty Petronius hade erbjudit honom ett bad.

— Ack, jag frågar inte ens, om din kärlek är besvarad, sade Petronius och
betraktade Vicinius unga kropp, som var liksom huggen i marmor. Om
Lysuppus hade sett dig, skulle du nu ha prytt den till Palatinen ledande portalen,
som en ung Herkules.

Den unge mannen log smickrad och stänkte en mängd vatten ut över
mosaikgolvet, på vilket Hera framställdes i det ögonblick, då hon ber Hypnos,
att han måtte sänka Zeus i en djup sömn. Petronius betraktade honom med
en konstnärs ögon.

Då Marcus var färdig och överlämnade sig åt badarna, inträdde en
föreläsare med en låda av brons i famnen, full med papyrusrullar.

— Vill du höra på? frågade Petronius.

— Gärna, om det är något av dig, svarade Vinicius. Annars föredrar jag
att prata. Skalder finns det nu i vart gathörn.

— Alldeles riktigt. Det är omöjligt att gå förbi en basilika, ett badhus, ett
bibliotek eller en bokhandel utan att se en skald, som står och gestikulerar som
en apa. Då Agrippa kom från Orienten, ansåg han dem för förryckta. Men
nu äro tiderna sådana. Kejsaren skriver vers, och då måste alla göra efter
honom. Man får bara för all del inte skriva bättre vers än han, och därför
är jag orolig för Lucanus. Men jag skriver prosa, dock undfägnar jag
varken mig själv eller andra med den. Vad föreläsaren skulle läsa upp är ett
stycke av den olycksalige Veiento.

— Varför säger du olycksalig?

— Man befallde honom att spela Odysseus och inte återvända till sitt hem,
förrän han kallades hem av en ny förordning. Denna Odyssé blir emellertid
såtillvida lättare för honom än för Odysseus, då hans hustru inte är någon
Penelope. Jag behöver väl förresten inte säga dig, att man har handlat
dåraktigt. Men här tager man allting så ytligt. Det är en tämligen tråkig och
värdelös bok, som man började läsa först då författaren blev landsförvist. Nu
hör man från alla håll: Skandal! Skandal! Det kan ju hända, att Veiento
diktat en del, men jag, som känner staden, våra patres familias och våra fruar,
försäkrar dig, att allt är blekare än verkligheten. Naturligtvis söker var och
en sig själv i boken med förskräckelse och sina bekanta med förtjusning. I
Avirunus’ bokhandel äro hundra skrivare sysselsatta med att skriva av boken
efter diktamen. Dess framgång är given.

— Ha dina affärer också kommit med?

— Naturligtvis. Men författaren har inte lyckats vidare med mig, ty jag
är både sämre och mindre fadd än han har framställt mig. Ser du, här ha
vi för länge sedan förlorat känslan för skillnaden mellan det vulgära och det
ädla, och det tycks mig själv, som om denna skillnad verkligen inte finns,
fastän Seneca, Musonius och Thrasea äro av motsatta meningen. För mig är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free