- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
66

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 66 —

Ofrivilligt sysslade Petronius’ tankar med Eunice. Det var tydligt, att
deri, unga slavinnan önskade, att Vinicius skulle återfinna Lygia endast av
det skälet, att hon då skulle slippa att komma till hans hus för att ersätta
henne. Så slog det honom, att den man, som Teiresias talat om, kunde vara
hennes älskare. Och denna tanke föreföll honom plötsligt oangenäm. Han
behövde visserligen endast sända efter Eunice för att få veta hur det
förhöll sig, men det var redan sent, och Petronius, som var trött efter det långa
besöket hos Chrysothemis, ville gå till vila. På vägen till sovrummet
erinrade han sig utan någon skenbar anledning, att han i dag upptäckt rynkor
vid Chrysothemis’ ögon. Och sedan sade han sig själv, att Fonteius Capito,
som erbjudit honom tre gossar från Clazomenæ för Eunice, bjudit alldeles
för litet.

XIII.

Petronius var just färdigldädd nästa morgon, då Vinicius anlände. Han
visste redan, att inga nyheter kommit från stadsportarna, och denna
underrättelse gjorde honom ännu mera dyster, ty han började misstänka, att Ursus
redan omedelbart efter bortförandet, innan Petronius skickat sina slavar att
hålla vakt vid portarna, fört henne ut ur staden. På hösten, då dagarna
voro korta, stängdes visserligen portarna tidigare än eljest, tnen de öppnades
även tidigare. Det var även möjligt att komma ut ur staden på andra vägar,
vilka voro väl kända för slavar, som ville fly. Vinicius hade visserligen
skickat ut sina tjänare på alla vägar, som förde ut till landsbygden, och
givit dem i uppdrag att underrätta myndigheterna i de mindre städerna om
L,y-gias och Ursus’ försvinnande. Han hade lämnat noggranna beskrivningar på
dem och satt ett högt pris på deras infångande. Men det var ändå föga
troligt att efterforskningarna skulle lyckas. Själv hade Vinicius föregående dag
genomströvat stadens alla bakgator, förklädd till slav, men han hade icke
funnit det minsta spår. Han hade mött flera av Aulus’ slavar, men även de
tycktes söka efter någon, och detta styrkte honom i hans tro, att Aulus icke
hade bortfört Lygia.

Då därför Teiresias hade meddelat honom, att det fanns en man, som åtoge
sig att finna Lygia, skyndade han raka vägen till Petronius, och innan han
gav sig tid att hälsa, började han vitfråga honom om den där mannen.

— Vi få snart träffa honom, sade Petronius. Det är en bekant till Eunice.
Hon skall strax komma hit för att ordna vecken i min toga, och hon kan
ge oss närmare upplysningar om honom.

— Ar det den slavinna, som du ville skänka mig i går?

—Ja, det är densamma, som du i går försmådde, vilket jag förövrigt är
dig tacksam för, ty hon är den bästa vestiplica i hela Rom.

Eunice inträdde strax därpå, tog togan, som låg på en stol, inlagd med
elfenben, vecklade ut den och lade den över Petronius’ axlar. Hennes
ansikte var lugnt och strålande, och hennes ögon lyste av glädje.

Petronius såg på henne och fann henne mycket vacker. Då hon böjde sig
ned för att ordna vecken, lade han märke till att hennes barm och skuldror
hade samma genomskinliga glans som pärlemor eller alabaster.

— Eunice, sade han, har den där mannen kommit, som du talade om i går
med Teiresias?

— Ja, herre.

— Vad heter han?

— Chilon Chilonides, herre!

— Vad är han för något?

— Läkare och spåman. Han kan tyda människornas öden och förutsäga
framtiden.

— Har han även förutsagt din framtid ?

Eunices ansikte och hals betäcktes av en djup rodnad, och hon svarade:

— Ja, herre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free