- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
76

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 76 -

upplysningar. Vad heter den där gubben, av vilken du fick veta, att de kristna

känna igen varandra på fiskteckuet?

— Euricius, herre! En stackars olycklig gubbe, lian påminde mig om
läkaren Giaukos, sorn jag försvarade mot rövarna och därför gjorde det mig ont
om honom.

— Jag tror, att du träffar honom, och att du kommer att draga nytta av
bekantskapen. Men du liar icke givit honom några penningar. Du har icke
givit honom en as, hör du det ? icke det minsta har du givit honom.

— Men jag hjälpte honom att bära ämbaret och talade om hans son med
största deltagande. iJet gjorde jag verkligen, herre. Men vad kan väl döljas
tör iJetronius’ skarpa sinne? jag gav honom alltså inga pengar, eller rättare
sagt jag gav honom dem i tankarna, och om han varit en sann filosof skulle
detta varit liouom nog. Men jag tänkte ge honom dem därför, att jag ansåg
det nyttigt, ty tänk bara, herre, hur han genast skulle kunna vinna alla de
kristna for mig och förskaffa mig deras förtroende.

— Det är sant, sade Petronius, och det hade du också bort göra.

— Det var just därför jag kom, sä att jag skulle vara i stånd därtill.

.Petronius vände sig till Vinicius och sade:

— Låt honom få lemtusen sestertier — men endast i tankarna.

Men Vinicius sade:

— Jag skali låta en gosse följa dig med pengarna, men du säger åt Euricius,
att det är din sl2v och räknar upp pengarna i hans närvaro. Men då du
givit mig en viktig upplysning, skall du få en lika stor summa själv. Koin hit
i kväll och hämta gossen och pengarna.

— Du är en verklig Cæsar! utropade Chilon. Tillåt mig, att tiiiägna dig
min bok, men tiliàt mig också, att i kväll endast avhämta mina pengar, ty
Euricius taiade om för mig, att alla pråmarna redan äro ut.ossaüe och ait törst
om några dagar komma nya från Ustia. .frid vare med eder! iså hälsa
nämligen de kristna varandra. Jag skail köpa mig en slavinna; det vill säga, jag
menar en slav. Fiskar fångar man med metkrok och kristna med fiskar. Fax
vobiscumt fax... Fax... Fax!...

XV.

Petronius till Vinicius:

(Jenom en påiitug slav sänder jag dig detta brev från Antium, i
förhoppning, att du icke dröjer för länge med att svara, fastän din hand är mera
van vid svärdet än vid pennan. Då jag lämnade dig var du på säkert spår
och full av liopp, ocli jag förmodar därför, att du redan stillat din ljuva
längtan i Lygias armar, eller åtminstone skall få den stillad innan
vinterstormarna börjat üin dans från Soractes topp ut över Campagnan. ü, min
Vinicius, må Cyperns guidhåriga gudinna bli din härskarinna, men må du själv
bli herre över denna lygiska morgonrodnad, som flyr för kärlekens sol. Men
betänk, att även den dyrbaraste marmor är ingenting i och för sig och att den
först då erhàiier sitt verkliga värde, då bildhuggarens hand förvandlar den
tiil ett konstverk. Må du bliva en sådan konstnär, carissime! Det är ej
tillräckligt att älska; man måste både förstå konsten att älska och konsten
att uppväcka kärlek. Till och med pöbeln kan erfara njutningen, men den
sanna människan skiljer sig från hopen just därigenom, att hon i viss mån
upphöjt njutningen till en ädel konst, som icke blott tillfredsställer kroppen
utan även själen. Ibland, då jag tänker på livets tomhet och osäkerhet,
kommer det ibland för mig, att du kanske ändå valt den bättre delen, och att
icke Cæsars hov utan kriget och kärleken är det enda, som är värt att leva för.

Du har haft tur i krig; må du få samma tur i kärlek. — Om du intresserar
dig för vad som försiggår vid Cæsars hov, skall jag berätta dig ett och annat
härifrån. Vi sitta alltså här i Antium och uppöva vår gudomliga röst, men
nära fortfarande samma hat mot Rom, och vi tänka tillbringa vintern i Bajæ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free