- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
81

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Si —

tror du nu, att Glaukos är en uppdiktad person. Om det bara vore så, om

jag lugnt och tryggt kunde vistas bland de kristna som förr, så skulle jag
gärna avstå från den gamla, skröpliga slavinna, som jag köpte för tre dagar
sedan, för att hon skulle vårda min svaga och bräckliga hälsa. Men Glaukos
lever, herre, och om han får syn på mig, kommer du aldrig att få se mig mer,
och vem skall väl då kunna söka efter Lygia?

Han gjorde en paus, torkade sina ögon och fortsatte:

— Men så länge Glaukos lever, är det svårt för mig att söka efter henne,
då jag varje ögonblick kan träffa på honom, och om jag möter honom är det
slut med mig och därmed också med efterforskningarna.

— Vart vill du komma? Finns det någon utväg?

— Aristoteles lär, herre, att små ting måste offras för de stora, och konung
Priamos brukade säga, att ålderdomen är en tung börda. Sedan lång tid
tillbaka har ålderdomens börda tyngt Glaukos, och döden skulle vara en
verklig välgärning för honom. Vad är väl döden om icke enligt Seneca en
befrielse?

— Prata dumheter med Petronius, men icke med mig. Säg, vad du vill!

— Om en dygd är något dumt, herre, må gudarna tillåta mig att förbli en
dumbom i hela mitt liv. Herre, jag vill röja undan Glaukos, ty så länge
han lever, sväva både jag och mitt företag i ständig fara.

— Så kan du väl leja folk, som kunna slå ihjäl honom. Jag betalar dem.

— Man kommer endast att utnyttja din frikostighet och sedan missbruka
hemligheten. Här i Rom finns det lika många skurkar som sandkorn på
arenan, men du vet ej vilka summor de begära, om en hederlig man vill be
dem om en tjänst någon gång. Nej, ädle tribun. Och hur skulle det gå, om
vakten överraskade mördarna? Dessa skulle utan tvivel tala om, vem som
lejt dem, och du skulle få obehagligheter. Du gör icke rätt i att misstro mig,
ty frånsett min hederlighet är det tva saker som stå pa spel: mitt eget skinn
och den belöning, du lovat mig.

— Hur mycket behöver du ?

— Tusen sestertier, ty du måste betänka, herre, att jag måste finna
hederliga skurkar, som icke försvinna, då de fått pengar i förskott, och sedan aldrig
visa sig mera. Gott arbete är värt god lön. Jag behöver också något för
egen del, för att torka bort de tårar, som jag kommer att fälla över Glaukos.
Jag tager gudarna till vittne på, att jag älskar honom varmt. Om jag i dag
får tusen sestertier, skall hans själ om två dagar vara hos Hades, och först
då skall han inse, hur mycket jag älskat honom. Redan i dag skall jag leja
ett par män och säga dem, att hundra sestertier drages av på summan för
varje dag, Glaukos fortsätter att leva. Jag har tänkt ut en plan, som ej
kommer att misslyckas.

Vinicius lovade honom än en gång den begärda summan, men förbjöd
honom att nämna ett ord vidare om Glaukos. Sedan frågade han honom, vilka
nyheter han eljest medförde, och var han varit under de förflutna dagarna.
Chilon hade icke mycket att berätta. Han hade varit i två bönehus och noga
iakttagit alla närvarande, i synnerhet kvinnorna, men hade icke lagt märke
till någon, som liknade Lygia. De kristna betraktade honom som en av de
sina, och sedan den dag, då han friköpte Euricius’ son, ärade de honom som
en, som vandrade i Kristi fotspår. Han hade också fått höra, att deras store
lagstiftare, en viss Paulus från Tarsus, uppehöll sig i Rom, fängslad på grund
av judarnas anklagelser, och han hade lovat att besöka dem. Men mest gladde
han sig åt att han fått höra, att sektens förnämste präst, som varit Kristi
egen lärjunge, åt vilken denne anförtrott ledningen av alla kristna i hela
världen, väntades till Rom vilket ögonblick som helst. Denne skulle nog alla
kristna vilja se för alt få höra hans läror. Där skulle hållas stora möten, vid
vilka även Chilon skulle närvara, och då det var lätt att dölja sig i mängden,
skulle han även taga Vinicius med sig dit. Där skulle de säkert få syn på
Lygia. Och om Glaukos dessförinnan vore röjd ur vägen, skulle det ick" ■ n5
Quo Vedis ij

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free