- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
83

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 83 -

butik, hälsade honom i Kristi namn och började tala om den angelägenhet,
som hade fört honom hit. Då han hade gjort honom en tjänst, räknade han
på den gamles tackasmhet. Han behövde två eller tre starka och modiga
män för att avvärja en fara, som icke endast hotade honom utan alla de
kristna. Han var visserligen fattig, ty han hade skänkt Euricius nästan allt,
vad han ägde, men dessa män skulle han ändå belöna för deras tjänster på
det villkoret, att de litade på honom och blint utförde hans befallningar.

Euricius och hans son Quartus lyssnade nästan knäböjande till sin
välgörare. Båda förklarade sig beredda att göra allt, vad han begärde av dem i
den tron, att en så helig man icke skulle fordra något av dem, som ej
överensstämde med Kristi lära.

Han försäkrade dem, att det var ett heligt uppdrag, sedan lyfte han sina
ögon som till bön, men i själva verket funderade han över, om han ej skulle
mottaga deras erbjudande, då han därigenom skulle spara tusen sestertier.
Men efter en kort överläggning med sig själv, fann han, att detta vore
omöjligt. Euricius var en gubbe, mindre böjd av åren än av sjukdom och
bekymmer. Quartus var endast sexton år gammal, och Chilon behövde starka
och kloka män. Vad de tusen sestertierna beträffade, tänkte han, att han
nog ändå skulle kunna behålla en stor del därav för egen räkning.

Far och son envisades länge med, att Chilon skulle anförtro sitt uppdrag
åt dem, men då han bestämt vägrade, gåvo de efter. Och Quartus sade:

— Jag känner en bagare, Demas, vid vilkens kvarnar en hel del slavar och
daglönare arbeta. En av dessa arbetare är så stark att han icke arbetar för
två, utan för fyra. Jag har själv sett, hur han lyftat stenar, som fyra
människor icke kunnat rubba.

—- Om det är en gudfruktig man, som är villig att offra sig för
bröderna, så gör mig bekant med honom, sade Chilon.

— Han är kristen, herre, svarade Quartes, ty hos Demas arbeta mest
kristna. Det finns där både dag- och nattarbetare, och denne man hör till de
senare. Om vi gå dit nu, skola vi finna honom vid kvällsvarden, och då
kan du få tala ostört med honom. Demas bor icke långt från Emporium.

Chilon samtyckte med iver. Emporium var en marknadsplats vid foten av
Aventinska kullen, ej långt från Cirkus Maximus. Man behövde ej gå runt
kullen, utan kunde gå en genväg längs floden genom Porticus Aemilianus.

— Jag är gammal, sade Chilon, då de trädde in under pelargången, och
ibland sviker mig mitt minne. Ja, hur var det; vår Kristus förråddes ju av
en av sina lärjungar, men jag kan icke för tillfället erinra mig förrädarens
namn.

— Judas var det, herre, han hängde sig ju efteråt, svarade Quartus och
förvånade sig över, hur någon kunde glömma ett sådant namn.

-—- Ack ja, Judas var det, jag tackar dig.

En stund gingo de tysta vid varandras sida. De gingo förbi Emporium och
togo sedan av åt vänster i riktning mot de hus, som sträckte sig längs Via
Ostiensis ända upp mot Mons Gelozius och Forum Pistorium. De stannade
framför en träbyggnad, från vars inre man hörde ljudet av handkvarnar.

Quartus steg in, men Chilon, som icke tyckte om att visa sig för så många
människor och alltid fruktade, att ödet skulle sammanföra honom med
Glau-kos, stannade utanför.

— Jag är verkligen nyfiken att få se denne Herkules, som arbetar här,
tänkte han för sig själv och betraktade den klara månen. Om det är en
skurk och en erfaren man, kommer han att kosta mig en hel del, men om
han är en dum, hederlig kristen, kommer han att göra allt vad jag begär
av-honom för intet.

Iians funderingar avbrötos av Quartus, som kom ut i sällskap med en annan
man. Denne var endast klädd i ett slags tunika, som var skuren så, att den
lämnade bröstet och högra armen bara. Denna tunika medgav full
rörelsefrihet och bars företrädesvis av arbetare. Chilon betraktade den nykomne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free