- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
85

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 8S -

tid söndertrampar denna ormens huvud, väntar fördärvet oss alla, och med
oss förgås Lammets lära.

Arbetaren säg på honom med stor oro, som om han knappast kunde tro
sina öron, men greken betäckte sitt huvud med en flik av sin mantel och
sade med en röst, som tycktes komma nedifrån jorden:

— Ve er, 1 den sanne gudens tjänare, ve er, 1 kristna män och kvinnor!

En ny tystnad följde, och åter hörde man endast dånet från kvarnstenarna,

slavarnas sång och sorlet från vattnet.

— £ ader, trågade arbetaren, vem är förrädaren ?

Chilon sänkte sitt huvud.

—- Vem denne förrädare är? En son till Judas, en avkomma av hans
ondska; han låtsar sig vara en kristen och besöker bönehusen endast för att
kunna anklaga bröderna inför Cæsar för att de icke vilja dyrka honom som en
gud, att de förgitta brunnarna, mörda barn och för att de vilja förstöra
staden så, att ej sten lämnas på sten. Inom få dagar kommer han att ge
befallning ät prætonanerna att fängsla alla gubbar, kvinnor och barn och släpa dem
Ull avrättningsplatsen, liksom de släpade Pedanius Secundus’ slavar till
döden. Och ailt detta har denne andre Judas ställt till. Alen om ingen
straffade honom, om ingen hämnades honom om ingen försvarade Kristus i hans
lidandes timma, vem vill väl då straffa denne, vem vill söndertrampa ormen,
innan han iörrått oss för Cæsar, vem vill rädda bröderna och tron på
Kristus från fördärvet?

Och Urban, som hittills suttit på stenbänken, reste sig plötsligt och sade:

— Jag vill göra det, fader!

Chilon reste sig även och såg en stund in i arbetarens ansikte, som var
klart belyst av månskenet. Så sträckte han långsamt fram sin hand och lade
den på Urbans huvud.

— Gå ut biand de kristna, sade han högtidligt, gå till bönehusen och
fråga brouerna efter läkaren Glaukos, och då de utpekat honom för dig så döda
iionom i Kristi namn!

— Glaukos ? upprepade arbetaren, som om han ville inpränta namnet i sitt
minne.

— Känner du honom?

— JNej. Det finns tusentals kristna i Rom, och det är omöjligt att känna
alla. Men i morgon församlas alla bröder ocli systrar i Ostrianum, ty Kristi
store apostel har kommit till Rom och skall predika där i morgon, och då kan
nog någon av bröderna peka ut Glaukos för mig.

— i Ostrianum? frågade Chilon. Det ligger ju utanför stadsportarna. Alla
bröderna och systrarna.’’ På natten? Utanför portarna i Ostrianum?

— Ja, fader. Det är vår begravningsplats; den ligger mellan Via Salaria
och Via JNoinentana. Vet du icke, att den store apostein skall predika där?

—• Jag har varit borta två dagar och har icke mottagit hans brev. Jag
visste icke heller var Ostrianum ligger, ty jag har först för kort tid sedan
kommit hit från Korinth, där jag var den kristna församlingens överhuvud.
Men nu har jag fått veta det. Och du, min son, då nu Kristus har besjälat
dig, skall du i morgon natt begiva dig till Ostrianum, och där skall du finna
Glaukos bland bröderna och döda honom på vägen tillbaka till staden. Om
du gör detta, skola alla dina synder varda dig förlåtna. Och nu, frid vare
med dig.

— Fader!

— Jag hör, du Lammets tjänare.

Förvirring och oro speglade sig i arbetarens ansikte. Han hade för någon
tid sedan dödat en människa, ja, kanske till och med två, och Kristi lära
förbjöd ju att dräpa. Han hade icke dödat dem till självförsvar, fastän
även det var ju förbjudet. Han hade icke heller dödat honom för snöd
vinnings skull, bevare honom Gud!.... Biskopen själv hade givit honom en
del av bröderna till hjälp i ett uppdrag, men han hade förbjudit honom att
döda någon. Han hade dödat mot sin vilja, ty Gud hade till hans olycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free