Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
kommer, jag kommer. Jag skall bara ta på mig en varmare mantel och en
hätta, så att slavarna här i kvarteret icke känna igen mig, ty då skulle de hejda
oss vid varje steg för att kyssa min händer.
Han svepte om sig en annan mantel och drog en gallisk hätta över huvudet,
för att Ursus ej skulle känna igen honom, då de kommo ut i det skarpa
dagsljuset.
— Vart för du mig? frågade han sin följeslagare.
— Till andra sidan Tibern.
— Jag har icke bott så länge i Rom, och har ännu aldrig varit i de
trakterna, men även där bo väl människor, som älska dygden.
Men Ursus, som var en rättfram människa, och som hört av Vinicius, att
greken varit med honom i Ostrianum och sedan sett honom och Croton gå in
i del hus, där Lygia bodde, stannade ett ögonblick och sade:
— Ljug icke, gamle man; i dag har du varit i Ostrianum med Vinicius och
sedan utanför vår port.
— Ack, utropade Chilon, ligger ert hus på andra sidan Tibern? Jag har
icke vistats så länge i Rom och känner icke till stadsdelarna så noga. Du har
rätt, m<n vän, jag var utanför er port och besvor Vinicius i dygdens namn,
att han icke skulle gå in. Jag rar också i Ostrianum. Och vet du varför? Jo,
sedan någon tid tillbaka söker jag omvända Vinicius, och jag ville att han
skulle få höra den äldste av apostlarna. Må ljuset tränga in i hans och din
själ! Men du är ju kristen och önskar naturligtvis, att sanningen måtte segra
över falskheten ?
— Ja, svarade Ursus ödmjukt.
Chilon hade nu fullständigt återvunnit sitt vanliga mod.
— Vinicius är en mäktig herre, sade han, och Cæsars vän. Han lyssnar ännu
ofta till den onde andens ingivelser, men om ett hår kröktes på hans huvud,
skulle Cæsar hämnas på alla kristna.
— Vi skyddas av en mäktigare.
— Alldeles riktigt! Men rad ämna ni göra med Vinicius? frågade Chilon,
oroad på nytt
— Jag vet icke. Kristus befaller oss att vara barmhärtiga.
■— Det är sant. Kom alltid ihåg det, eljest kommer du att stekas i helvetet
som en fisk i en stekpanna.
Ursus suckade, men Chilon tänkte, att han kunde göra vad han ville med
denna människa, hur skräckinjagande han än såg ut, då han blev retad.
Greken var nyfiken att få veta, vad som hänt, då de sökte föra bort Lygia,
och han frågade i sträng ton:
— Vad har du gjort med Croton? Tala om allt och ljug icke.
Ate: suckade Ursus;
— Det skall Vinicius tala om för dig.
— Det betyder, att du mördat honom med en dolk eller med en stör.
— Jag var obeväpnad.
Chilon kunde icke annat än beundra barabarens övernaturliga styrka.
— Må Pluto.. . jag menar Kristus förlåta dig!
En stund gingo de tysta bredvid varandra; så sade Chilon:
— Jag skall icke förråda dig, men akta dig för vakten.
— Jag fruktar Kristus, icke vakten.
— Det är rätt. Det finns ingen svårare synd än mord. Jag skall bedja
för dig, men jag vet icke, om min bön kommer att hjälpa, såvida du ej lovar,
att aldrig i livet lyfta ett finger mot någon människa.
— Jag har ju icke dödat uppsåtligt, svarade Ursus.
Men Chilon, som ville trygga sig för alla eventualiteter, fortsatte att
inskärpa i Ursus sinne, hur avskyvärt det var att mörda och sökte förmå honom
att avlägga ett löfte. Han frågade honom även angående Vinicius, men lygiern
besvarade hans frågor motvilligt och upprepade, att Vinicius skulle berätta
honom allt.
Qno Vad-is 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
