Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141
— Ja, det märkte jag också. Hur sällsamt! En vestal! Det är någonting
gudomligt i varje vestal, och Rr.bria är mycket vacker.
Han funderade ett ögonblick. Så sade han:
— Säg mig, varför fruktar man Vesta mer än de andra gudarna? Jag
greps av förskräckelse, fastän jag är hennes överstepräst. Jag tycker mig
komma ihåg, att jag föll baklänges och skulle ha störtat till golvet, om icke
någon uppfångat mig i sina armar. Vem var det?
— Jag, sade Vinicius.
— Ack du, dystre Ares! Varför kom du icke till Beneventum? Någon sade,
att du varit sjuk. Ditt ansikte är också förändrat. Ack, jag har hört, att
Croton ville mörda dig. Är det sant?
— Ja, han bröt min ena arm, men jag lyckades försvara mig.
— Vad? Med din brutna arm?
— Jag fick hjälp av en barbar, som var starkare än Croton.
Nero såg förvånad på honom:
— Starkare än Croton? Du behagar skämta. Croton var den starkaste i
världen, men numera är Syphax i Egypten den starkaste.
— Jag berättar dig, Cæsar, vad jag sett med mina egna ögon.
— Var befinner sig denna klenod?
— Jag vet icke, Cæsar, jag förlorade honom sedan ur sikte.
— Vet du icke, vilket folk han tillhör?
■—- Nej, jag hade brutit armen och tänkte inte på att fråga honom.
— Sök upp honom åt mig.
— Det skall jag åtaga mig, anmärkte Tigellinus.
Men Nero fortsatte, vänd till Vinicius;
— Jag tackar dig för, att du mottog mig i dina armar. Jag skulle kunna
ha krossat huvudet mot golvet. Förr var du en munter kamrat, men sedan
du deltog i fälttåget under Corbulo, har du blivit människoskygg, och jag
ser dig sällan.
Han teg en stund. Så fortsatte han:
— Hur står det till med den där flickan — hon var något för smal om
höfterna —- som du älskade och som jag tog från Aulus och skänkte dig?
Vinicius blev förvirrad, men Petronius kom till hans hjälp.
— Jag slår vad, Cæsar, att han har glömt henne. Ser du, så förvirrad han
är? Fråga honom, hur många han haft efter henne, och jag tror inte han
kan svara på det. Vinicierna äro goda soldater, men ännu bättre tuppar. De
behöva hela flockar av kvinnor. Straffa honom därför, herre och inbjud
honom icke till den fest, som Tigellinus skall anordna till din ära vid Agrippas
damm.
— Nej, det skall jag ej kunna. Jag tror nog, att Tigellinus ställer om, att
även där kommer att vara stora flockar av sköna kvinnor.
—- Skulle väl gracerna kunna saknas, där Amor är? sade Tigellinus.
Men Nero utbrast:
— Jag håller på att förgås av ledsnad. Det var på gudinnans befallning
jag stannade kvar i Rom, men jag kan ej härda ut här. Jag reser till Antium.
Jag håller på att kvävas i dessa smala gränder, bland dessa fallfärdiga hus,
i dessa smutsiga bakgator. Den stinkande luften tränger ända hit till mitt
palats och mina trädgårdar. Ack, om ändå en jordbävning ville förstöra Rom,
eller om en vredgad gud ville jämna det utmed marken! Då först skulle jag
visa er, hur den stad bör byggas, som är världens medelpunkt och min
huvudstad.
— Cæsar, utbrast Tigellinus, du sade, om en förtörnad gud ville förstöra
staden. Inte sant?
— Jo, vad då?
— Är inte du en gud?
Nero ryckte på axlarna och sade:
— Vi skola se, vad du förbereder åt oss vid Agrippas damm. Senare reser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
