Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154
— Våren hälsade i Kristi namn, som I dyrken! utropade Vinicius.
— Hans namn vare välsignat i all evighet.
— Och vi hälsa dig som vän, svarade Petrus. Sätt dig ned, herre, och
deltag som gäst i vår måltid.
— Jag vill sitta ned och deltaga i er måltid, men hören först på mig, du,
Petrus, och du, Paulus av Tarsus, att I icke mån misstro mig. Jag vet, var
Lygia är; jag kommer just från Linus’ hus. Jag har en viss rätt till flickan,
vilken Cæsar givit mig. I mitt hus har jag nära fem hundra slavar, och det
skulle vara en enkel sak för mig att omringa huset och taga henne tillfånga,
men jag har icke gjort detta och tänker ej heller göra det.
— Må Herren välsigna dig och rena ditt hjärta, sade Petrus.
— Jag tackar dig, men hören vidare. Jag gjorde det icke, fastän jag
för-täres av längtan efter henne. Innan jag träffat eder, skulle jag säkert ha
rövat bort henne och kvarhållit henne med våld, men er dygd och er lära
ha åstadkommit en förändring i min själ, så att jag icke kan bruka våld mer.
Jag kommer till eder, ty I ären för Lygia i faders och moders ställe, och jag
säger till eder: Giv mig henne till hustru, och jag svär eder att icke endast
låta henne bekänna Kristus utan även själv börja studera hans lära.
Han stod med lyftat huvud och talade med bestämd röst, men han var rörd
och hans ben darrade under manteln. Men när det uppstod en tystnad efter
hans ord, fortsatte han, liksom för att förebygga ett ogynnsamt svar:
— Jag vet, vilka hinder som stå i vägen, men jag älskar flickan som mina
egna ögon, och fastän jag ännu icke är kristen, är jag varken eder eller
Kristi fiende. Jag vill tala öppet och ärligt med eder, så att I mån hysa
förtroende för mig. Det gäller mitt liv, och jag vill säga eder sanningen. En
annan skulle ha sagt: ’Döp mig!’ Men jag säger: ’Upplys mig!’ Jag tror,
att Kristus är uppstigen från de döda, ty det har jag hört berättas av män,
som endast leva för sanningen och som själva ha sett honom efter döden.
Jag tror, ty jag har själv sett det, att eder lära uppmuntrar dygd, rättvisa
och barmhärtighet, men icke brott, som man påstår. Hittills har jag icke fått
veta mycket om eder lära, endast så mycket, som jgg kunnat sluta mig till av
edra handlingar och av samtalen med eder. Men ändå har detta framkallat
en stor förändring i min själ. Fordom behandlade jag mina slavar med
grymhet, men nu kan jag det ej längre. Jag visste ej, vad medlidande var,
men nu vet jag det. Jag älskade njutningar, men för ett par dagar sedan
flydde jag från Agrippas damm, ty de fyllde mig med äckel. Vet, att jag
icke känner igen mig själv längre. Jag hatar festerna, vinet, sången,
citt-rorna och kransarna, Cæsars hov, de nakna kropparna och alla
skändlighe-terna. När jag tänker på, att Lygia är ren som snö på bergstopparna, älskar
jag henne så mycket mera. Och när jag tänker på, att hon är sådan tack
vare eder lära, börjar jag även älska denna lära. Men då jag ej förstår den,
och då jag ej vet, om jag skall vara i stånd att leva i enlighet med denna
lära, lever jag i ovisshet och mörker.
Här sammandrogs hans ögonbryn av smärta, och en rodnad färgade hans
kinder. Så fortsatte han att tala allt hastigare och under allt större
sinnesrörelse:
— I sen, hur jag lider, både av min kärlek och det mörker, jag lever i.
Man har sagt mig, att eder lära icke kan förenas med mänsklig glädje, lycka,
överhet, ordning och rätt. Är det verkligen så? Man har sagt mig, att 1
ären galningar. Sägen mig, vad innebär eder lära ? Är det synd att älska ?
Är det synd att glädja sig? Är det synd att längta efter lycka? Ären 1
fiender till livet? Måste en kristen vara eländig? Måste jag avstå från
Lygia? Vad ansen I vara sanning? Edra gärningar och edra ord äro som
genomskinligt vatten. Men vad befinner sig på botten av detta vatten? I sen.
att jag är uppriktig. Skingren mörkret! Man har även sagt mig: Grekland
skapade visdomen och skönheten, Rom skapade makten, men vad ha de
kristna åstadkommit? Om det finnes ljus bakom edra dörrar, så öppna dem för
mig, att jag må se ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
