Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—■ 222 -
I klamren eder fast vid jorden och ropen; ’Herre, rädda oss!’ Jag är blott
stoft inför Herrens anlete, men inför eder är jag en apostel och Guds
ställföreträdare och jag säger eder i Kristi namn: Icke döden väntar eder, icke
tårar och snyftningar utan sång, icke slaveri utan ett konungarike! Jag, Guds
apostel, säger dig, du änka, din son skall icke dö, utan födas på nytt till
evigt liv, och du skall återfinna honom. Jag lovar dig, fader, vars oskyldiga
dotter befläckats av bödelsdrängarna, du skall återfinna henne vitare än
Hebrons liljor. I mödrar, som man skall slita från edra barn, I, som skolen
förlora edra fäder, I, som skolen se edra kära plågas till döds, I betryckta,
olyckliga, ängsliga, och I, som skolen dö i Kristi namn, jag säger eder, att
I skolen uppstå från sömnen till en lycklig vaka, liksom från natten till en
härlig morgonrodnad. I Kristi namn! Må förbländningen vika från edra
ögon, och må edra hjärtan värmas!
Med dessa ord upplyfte han befallande handen, och då kände alla nytt blod
rinna genom ådrorna och en rysning gå genom lemmarna, ty nu stod framför
dem inte en böjd och plågad åldring, utan en härskare, som grep deras själar
och bar dem mot höjden ur stoftet och ångesten.
— Amen! ropade flera stämmor.
Från hans ögon strålade en allt större glans, och kraft, majestät och
klarhet utgick från honom. Allas huvuden böjdes inför honom och då "amen"
förtonade, fortsatte han:
— Utsån I tårar, för att I mån skörda glädje? Varför rädetjs I den
Ondes makt? Över jorden, över Rom, över denna stads murar är Herren, som
bor i eder. Stenarna skola fuktas av tårar, sanden skall dränkas i blod,
klyftorna skola fyllas av edra kroppar, men jag säger eder, att I ären segrare.
Herren kommer för att kuva denna stad av högmod, missgärningar och
förtryck, och I ären hans legioner. Och liksom han själv genom sitt martyrium
och sitt blod utrotat världens synder, så vill jag, att I med edert martyrium
och edert blod skolen rentvå detta orättfärdighetens näste.... Detta
förkunnar han för eder genom mina läppar.
Han sträckte ut händerna, medan hans ögon stirrade mot höjden, men
folkets hjärtan hade nästan upphört att slå, ty de kände, att hans blick såg ting,
som måste förbliva slutna för deras ögon.
Och hans ansikte förvandlades och överstrålades av glans, och en stund såg
han tigande mot höjden, liksom förstummad av hänryckning. Så hörde man
åter hans röst:
— Du är det, Herre, och Du visar mig Dina vägar! ... Hur, o Kristus?...
Inte i Jerusalem utan i denna Satans stad vill Du resa din tron? Här vill
Du bygga din kyrka av dess tårar och detta blod? Här, där Nero härskar,
skall Ditt eviga rike uppstå? O Herre, Herre! Du befaller dessa ängsliga
barn, att de med sina ben skola lägga grunden till världens Zion, och Du
befaller mig att härska över dem och över jordens folk?... Och nu utgiuter
Du maktens källa över de svaga, så att de må bliva starka, och mig befaller
Du att vakta Dina får, tills tiden är fullbordad. . . Var prisad i Dina rådslut,
Du, som befaller oss att segra . . Hosinna, Hosianna!
De som ängslats, reste sig upp, och i de förtvivlade vaknade tron på nytt.
Några ropade genast: Hosianna, andra: Pro Christo! Sedan blev det tyst.
Klara blixtar upplyste det inre av ladan och ansiktena, som voro bleka av
rörelse.
Petrus, som hänförts av visionen, bad länge, men slutligen bemannade han
sig och vände sitt förklarade, strålande ansikte mot mängden. Han utropade:
— Så har Herren besegrat tvivlet i eder, och gån nu att segra i hans
namn.
Och fastän han redan visste, att de skulle segra, fastän han visste vad som
skulle skjuta upp ur deras tårar och deras blod, darrade likväl hans röst av
rörelse, när han till avsked gjorde korstecknet över dem och sade:
— Nu välsignar jag eder, mina barn, för martyriet, för döden, för
evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
