Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 228 —
lovat vare den Helige Andes namn, ty denna sjukdom, som bar bevarat henne
från skammen, kan även rädda henne från döden.
Vinicius stödde sig med handen på soldatens arm för att inte sjunka till
marken, men denna fortsatte:
— Tacka Herrens barmhärtighet! Linus blev gripen och lagd på
pinbänken, men när de sågo, att han var nära döden, släppte de honom. Kanske
skall man nu giva dig henne, och Kristus skall då åter göra henne frisk.
Den unge tribunen stod en stund med sänkt huvud, sedan rätade han upp
sig och sade sakta:
— Förvisso, centurion, Kristus, som har bevarat henne från skammen,
skall även rädda henne från döden.
Han blev sittande vid fängelsemuren ända till aftonen, sedan gick han hem
och skickade sitt folk till Linus för att låta föra honom till en av sina
lantgårdar utanför staden.
Men när Petronius hörde alla dessa tilldragelser, beslöt han att inte lämna
något oförsökt. Han hade redan en gång varit hos kejsarinnan och nu gick
han på nytt till henne. Han fann henne vid den lille Rufius’ bädd. Barnet
låg i feber med spräckt skalle, modern vårdade det med förtvivlan och ångest
i hjärtat och under tiden måste hon tänka på att hon kanske endast räddade
det, för att det skulle dö en ännu hemskare död.
Helt upptagen ar sin egen smärta ville hon först inte höra talas om
Vinicius och Lygia. Men Petronius injagade skräck hos henne.
— Du har kränkt en ny, okänd Gud, sade han till henne.
— Du, Augusta, beder, säges det allmänt, till den hebreiske Jehova, men
de kristna påstå, att Kristus är hans son. Betänk alltså, om inte faderns vrede
förföljer dig! Vem vet, om det, som drabbat dig, inte är ett verk av deras
hämnd, och om Rufius’ liv inte beror på hur du kommer att handla
framdeles.
— Vad skall jag göra? frågade Poppæa förfärad.
— Blidka de vredgade gudarna.
— På vilket sätt?
— Lygia är sjuk. Utverka hos Cæsar eller Tigellinus, att man överlämnar
henne åt Vinicius.
Hon svarade förtvivlad:
— Tror du, att jag förmår det?
— Nå, så kan du uträtta något annat. Om Lygia blir frisk, måste hon gå
i döden Begiv dig alltså till Vestas tempel och fordra, att virgo tnagna
infinner sig framför Tullianum och i samma ögonblick, som fångarna släpas
till arenan befaller, att flickan skall släppas lös. Den "stora vestalen"
kommer inte att neka dig något.
— Och om Lygia dör av febern?
— De kristna påstå, att deras gud är hämndlysten men rättvis. Det kan
hända, att din goda rilja ensam blidkar honom.
— Då må han giva mig ett tecken, att han skall rädda Rufius.
Petronius ryckte på axlarna.
— Jag kommer ju inte som hans legat, gudomliga. Jag vill blott säga dig,
att det är bäst för dig, om du lever i sämja med alla romerska och främmande
gudar.
— Jag går! ropade Poppæa med bruten stämma.
Petronius drog djupt efter andan.
-— Slutligen har jag uträttat någonting, tänkte han.
Då han kom hem, sade till Vinicius:
— Bed blott till din Gud, att Lygia inte dör av feber, sedan skall den
stora vestalen befalla, att man släpper henne lös.
Kejsarinnan själv har bett henne därom.
Vinicius såg på honom med feberglänsande ögon och svarade:
— Henne skall Kristus befria.
— Och Poppæa, som var beredd att offra hekatomber åt alla världens gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
