- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
246

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVII - LVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 246 —

— Jag skulle önska, anmärkte Vinicius, att Ursus var med henne.... Jag
skulle vara lugnare....

— Herre! ropade Nasarius, det är en man med en övermänsklig styrka,
som kan bryta ett galler för att följa henne. I en brant vägg, där det inte
finns sågon vakt, befinner sig ett fönster. Jag skall giva Ursus ett rep, och
resten sköter han själv....

— Vid Herkules! sade Petronius. Han må bryta sig ut, när han vill, men
inte på samma gång som hon och inte heller två eller tre dagar senare, ty
då blir han förföljd och man upptäcker även hennes gömsle. Vid Herkules!
Viljen i störta henne och eder i fördärvet? Jag förbjuder eder att nämna
namnet Coriola för henne, eller också tvår jag mina händer.

Ëåda insågo riktigheten av hans anmärkningar och tego. Sedan tog
Na-sarius avsked och lovade att komma tillbaka tidigt nästa morgon.

Med vakterna hoppades Nasarius bli färdig redan samma afton, men
däremot ville han stanna hos sin moder, som var mycket bekymrad för honom till
följd av de oroliga tiderna. Han överlade, om det var fördelaktigare att inte
söka medhjälpare i staden utan att muta en av dem, som tillsamman med
honom buro ut liken.

Innan han avlägsnade sig, stannade han, tog Vinicius’ hand och viskade
till honom:

— Herre, jag skall inte förråda vårt mellanhavande för någon, inte ens
för min mor, men aposteln Petrus lovade att komma till oss från amfiteatern
och jag skall berätta honom allt.

— I detta hus kan du tala öppet, svarade Vinicius. Aposteln var i
amfiteatern tillsamman med Petronius’ folk. För övrigt följer jag med dig.

Han lät skaffa sig en slavmantel, och sedan gåvo de sig åstad. Petronius
andades friare.

— Jag skulle önska, att hon doge ar febern, ty det vore det minst
förfärliga för Vinicius. Men nu är jag beredd att offra en gyllene trefot åt
Æsku-lap, om han gör henne frisk.... Ack, Ahenobarbus, du skulle vilja göra ett
skådespel ur den älskades smärta, och du, Augusta, som först avundades
flickan hennes skönhet och nu skulle vilja äta henne levande, emedan din
Rufius har dött.... Du, Tigellinus, skulle vilja hennes fördärv för att
förtreta mig.... Vi skola se. Jag säger eder, att edra ögon inte skola se
henne på arenan, ty hon skall antingen dö en naturlig död, eller skall jag
röva henne från er liksom ur hundarnas gap.... Och jag skall röva henne
på så sätt, att I icke skolen veta det, och sedan skall jag, så ofta jag ser
eder, säga för mig själv, att det är de narrar, som Petronius dragit vid näsan.

Och belåten med sig själv gick han ned till triklinium, där han satte sig
till kvällsvarden med Eunice. Lektorn läste under tiden Teokritos’ idyller för
dem. Utanför drev vinden från Soracte samman molnen, och en plötslig storm
grumlade den klara sommarnattens tystnad. Då och då genljöd åskan över
de sju kullarna, men de båda vilade bredvid varandra vid bordet och lyddes
till den lantlige diktaren, som på den klangfulla doriska dialekten besjöng
herdarnas kärlek, och rustade sig sedan i lugn och ro till den efterlängtade
vilan.

LVIII.

Vinicius kom tidigt tillbaka, och Petronius gick honom till mötes och sade:

— Hur?.... Haven I inte hört något nytt? Och har Nasarius begivit
sig till fängelset. ?

— Det har han, svarade den unge mannen, i det han strök det regnfuktiga
håret ur pannan. Nasarius har gått dit för att komma överens rned
vakterna, och jag har under tiden talat med Petrus, som befallde mig att bedja
och att tro.

— Det är bra. Om allt går väl, kan man föra bort henne redan denna natt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free