Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.w. 252 —
— I mån tacka återlösaren, sade han. att han har tillåtit eder att dö
samma död som han själv. Kanske skall därför en del av eder skuld
efterskänkas, men bäven likväl, ty rättvisan måste tillfredsställas, och samma lön kan
inte vederfaras onda och goda.
Hans ord ackompanjerade hammarslagen. Allt flera kors restes på arenan,
men han vände sig till den lilla hopen av dem, som ännu stodo bredvid sina
kors, och fortsatte:
— Jag ser himmelen öppen, men jag ser också avgrunden gapa.,. Jag själv
vet inte, hur jag skall göra räkenskap för mitt liv inför Herren, fastän jag
har trott och hatat det onda och inte ängslats för döden utan för
uppståndelsen, inte för marterna utan för domen, ty domens dag....
Plötsligt ljöd en lugn och högtidlig röst från de närmaste sittplatserna:
— Inte vredens dag utan barmhärtighetens, återlösningens och
lycksalighetens dag — ty jag säger eder, att Kristus skall mottaga och trösta eder och
sätta eder på sin högra sida. Våren förtröstansfulla, ty himmeln öppnar sig
för eder.
Vid dessa ord vändes allas ögon mot bänkarna. Till och med de, som
redan hängde på korsen, lyfte sina bleka, pinade huvuden och sågo åt det håll,
varifrån orden kommo.
Men han trädde fram till gallret, som omgav arenan och började välsigna
dem.
Crispus sträckte ut armen mot honom, liksom ville han tillintetgöra honom,
men då han fick se hans ansikte, lät han handen sjunka, knäna veko sig
under honom och läpparna viskade:
— Aposteln Paulus!
Till stor förvåning för cirkustjänarna knäböjde alla, som ännu inte voro
spikade på korsen, men Paulus från Tarsus vände sig till Crispus och sade:
— Crispus, hota dem inte, ty ännu i dag skola de vara med dig i paradiset.
Tror du, att de kunna bliva fördömda? Vem skall fördöma dem? Gud, som
har utgivit sin ende son för dem? Eller Kristus, som har dött för dem,
liksom de dö för hans namn? Hur kan den fördöma, som älskar? Vem skall
anklaga Guds utvalda? Vem skall säga till dessa: "Våren förbannade!"?
— Herre, jag har hatat det onda, svarade den gamle prästen.
— Kristus befallde oss att mera älska människorna än hata det onda, ty
hans lära är kärlek och intet hat....
— I dödens stund har jag syndat! svarade Crispus.
Han började slå sig för bröstet.
Nu kom uppsyningsmannen fram till aposteln och frågade:
— Vem är du, som talar till de dömde?
— En romersk medborgare, svarade Paulus lugnt.
Sedan vände han sig till Crispus och sade:
— Hav förtröstan, ty detta är nådens dag, och dö i frid, du Guds tjänare.
Nu kommo två negrer fram till Crispus för att lägga honom på korset,
men han såg sig ännu en gång omkring och sade:
— Bröder, beden för mig!
Hans ansikte förlorade sin vanliga stränghet, och de stenhårda dragen fingo
ett uttryck av lugn och saktmod. Han sträckte själv ut händerna längs
korsets tvärstång för att underlätta deras arbete, och under det att han såg rätt
upp i skyn, började han bedja innerligt. Han tycktes intet känna, ty när
spikarna trängde in i hans händer, gick inte en ryckning genom hans kropp och
inte en fåra av smärta framträdde på hans ansikte. Han bad, när man
spikade fast benen, han bad, när man reste korset och stampade till marken
omkring. Först när mängden började fylla amfiteatern, drogos gubbens
ögonbryn svagt tillsamman, liksom vredgades han över att hedningarna grumlade
den ljuva dödens ro för honom.
Men redan förut hade man rest alla korsen så, att en skog av träd med
människokroppar reste sig på arenan. På armarna av korsen och martyrernas
huvuden föll solens sken, men på arenan lågo mörka skuggor, som liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
