Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXXIII - LXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXIII.
Men Rom rasade på samma sätt som förut, så att det tycktes, som om denna
stad, vilken erövrat världen slutligen skulle sönderslita sig själv i brist på
anförare. Redan innan apostlarnas sista stund hade slagit, hade den pisonska
sammansvärjningen kommit, varefter de främsta männen i Rom så
obarmhärtigt skördats, att till och med de, som sågo en gud i Cæsar slutligen måste
anse honom för dödens gud. Sorgen lade sig över staden, skräcken bodde i
husen och människornas hjärtan, men pelarhallarna pryddes med murgröna
och blommor, ty det var förbjudet att lägga sorg över de avrättade i dagen.
När man vaknade om morgonen, frågade man sig till vem turen nu var
kommen. Skaran av de blodiga spöken, som drog fram efter Nero, ökades varje
dag.
Pison fick sona sammansvärjningen med sitt liv, och han följdes av Seneca
och Lucanus, Fenius Ruffus, Plautius Lateranus och Flavius Scævinus,
Afra-nius Quinetianus och Tullius Senecio, Neros tygellöse kamrat i alla hans
vansinnigheter, Proculus, Araricus, Tugerinus, Gratus, Silanus, Proximus, Subrius
Flavius, som en gång av hela sin själ varit Cæsar tillgiven, och Sulpicius
Asper. Några hade bragts på fall av sin egen gemenhet, några av sin ängslan,
andra av rikedom och åter andra av tapperhet. Cæsar, som förfärades av de
sammansvurnas antal, fyllde murarna med soldater och höll nästan staden i
belägringsstånd, i det han varje dag skickade centurioner med dödsdomar till
misstänkta hus. De dömda ödmjukade sig i brev fulla av smicker, som voro
ställda till Cæsar och i vilka de tackade honom för dödsdomen och
testamenterade till honom en del av sin rikedom för att rädda resten till sin avkomma.
Det tycktes slutligen, som om Nero avsiktligen överskred alla gränser för att
övertyga sig om hur djupt människorna hade sjunkit och hur länge de ännu
skulle fördraga blodsherraväldet. Efter de sammansvurna utrotades deras
släktingar, vänner och t. o. m. bekanta. Invånarna i de praktfulla husen, som
uppförts efter branden, voro säkra på att finna hela rader av liktåg, när de
kommo ut på gatan. Pompejus, Cornelius Martialis, Flavius Nepos och
Sta-tius Domitius måste dö, anklagade för bristande kärlek till Cæsar, Novius
Priscus, emedan han var vän till Seneca, Rufius blev landsförvisad, emedan
han varit Poppæas make, och Traseas’ dygd blev honom till fördärv. Många
måste gälda sin ädla härkomst med livet, och t. o. m. Poppæa föll offer för
ett tillfälligt infall av Cæsar.
Och senaten förnedrade sig inför den fruktansvärde härskaren, uppförde
tempel till hans ära, gjorde löften för hans röst, bekransade hans bildstoder
och vigde präster åt honom liksom åt en gud. Med darrande själ begåvo sig
senatorerna till Palatium för att beundra peridionicens sång och rasa
tillsammans med honom i orgier av nakna kroppar, vin och blommor.
Och under tiden sköt nedifrån Petri sådd allt mäktigare upp på den av
tårar och blod genomdränkta åkern.
LXXIV.
Vinicius till Petronius;
"Vi veta även här, Carissime, vad som sker i Rom, och vad vi inte veta,
berätta oss dina brev. Om du kastar en sten i vattnet, breda vågorna ut sig
allt mer och mer. En sådan våg av utsvävning och ondska har nu trängt
fram ända till oss från Palatinum. Carinas, Cæsars legat, var här på väg til!
Grekland och plundrade städerna och helgedomarna för att fylla den tomma
skattkammaren. I Rom bygger man ett Domus aurea för priset av människors
svett och människors tårar. Det är möjligt, att världen aldrig förr sett ett
Quo Vadis 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
