Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Och låtom oss icke glömma, att våra förnämsta
teatrar äro de sämst lottade i Europa genom
bristen på tillräckliga existensmedel.
Den sceniska konsten har under de senaste
tjugu åren gått tillbaka öfver allt! Den stora
konsten är död! Den har ferier, och där den
någon gång visar sig, är det sporadiskt — ett
glödande kol i aska. Varietéerna och
cirkuskonsten, hästsporten och idrottstäflingarna ha
företrädet! Janitscharmusiken och gratiskonserterna
öfverrösta Richard Wagner. Ryska folksången
sjunges af fransmännen och Marseljäsen af ryssarne.
När nu en gång allt skall vara upp- och
nedvändt, så låt galningarna hållas. Vi befinna
oss i en stor kritisk generalpaus, afbruten af
dissonanser. När dårarna ha rasat ut, kommer
besinningen åter och med den den klarnade
blicken — och kanhända också den verkliga konsten
och de stora sceniska konstnärerna, hvars släkte
nu är utdödt. De af dem, som ännu visa sig,
hafva alla en släng ’äf humbugens vansinne.
Vår tid är humbugens och reklamernas, de
stora, ofta förstörda sångrösternas, skrikhalsarnas,
de färgbrokiga iscensättningarnas,
massverkningarnas, dekorationernas, kostymernas, rekvisiternas,
den elektriska belysningens och annonsridåernas!
Ja, vår tid har ånyo på allvar, midt under
deka-dansen, uppställt frågan: äro ens teatrar
nödvändiga? Kunna vi icke lefva dem förutan? Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
