Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Proportionella val i enmanskretsar - Ett åskådligt exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
valsedel. Därunder följer distrikt slist an, med namnen på partiets
kandidater i hela distriktet. Namnet på kretskandidaten upprepas
således här. Även å distriktslistan märker valmannen ut ett namn,
det han främst vill skydda vid den proportionella utjämningen.
För att verkställa utjämning kan man nu gå två vägar. Enligt den
ena har man ett eller annat tilläggsmandat för distriktet. Det vill med
andra ord säga, att antalet av enmanskretsar skall understiga
antalet platser i riksdagen just lika mycket som man har tilläggsmandat.
I regel skall man redan på denna väg kunna komma till en exakt
utjämning. Enmanskretsarna verka nämligen ofta proportionellt i sig
själva, i synnerhet under vår tids partisplittring. Det ena partiet
segrar i den ena kretsen, och det andra i den andra, och det behövs
icke mycket av justering för att resultatet skall bli proportionellt.
Men man är ju så noga, för att icke säga rent pedantisk. Man
vill alltid ha en alldeles exakt utjämning. Ja, det kan man visst
också få. Man vinner den genom att vid behov förvandla den
svagaste majoritetsplatsen till utjämningsplats.
Därmed ha vi emellertid funnit ett spår, som helt leder oss över
till den andra vägen, såsom förande till den bästa lösningen av
frågan. Man har inga särskilda utjämningsplatser från början. Man
väljer i lika många enmanskretsar, som det skall bli riksdagsmän.
Man förvandlar bara, då så påkråves, en majoritetsplats till
utjämningsplats för distriktet.
Allt går som sagt på samma valsedel och med samma besvär.
Jag ser precis, vilken jag bör ta och vilken jag röstar på. Och vilken
jag får ser jag också så gott som alltid genast. I något
undantagsfall kan en rangordningsfråga på distriktslistan föranleda en vanlig
proportionell uträkning, men blir jag då icke nöjd, så skola vi längre
fram bjuda botemedel även för det.
Resultatet blir alltid fullständigt proportionellt. Jag behåller
enmanskretsamas enkelhet och naturlighet och förenar fördelarna
i bägge systemen.
ETT ÅSKÅDLIGT EXEMPEL
Vi skola med ett exempel visa, hur lätt det hela ordnar sig. För
vidlyftiga vilja vi icke vara; därför skola vi räkna med endast fem
samverkande kretsar. Annars bör det ju för att det skall bli bättre
proportionalitet hälst vara några till. Kretsarna äro: Eskilstuna
stad, Rekarne landsbygd, Åkers landsbygd, Vingåker och Nyköping.
Inom de fem kretsarna arbeta fem partier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
